Det var då ett förskräckligt kackalorum det blev efter att det tillkännagivits att den nya landshövdingen i Gävleborg är en SD:are! Som om Belsebub själv, i egen låg person, inbjudits intaga det pampiga slottet i Gefle.
Granne med det forna fängelset, "Hotell Hamilton" i folkmun. Folket tyckte de inspärrade busarna hade det för bra. Därav öknamnet. Kurran låg på Hamiltongatan.
Snart inflöt i lokala aviser långa debattartiklar i högstämd protest, undertecknade av lokalt kända politiker. Bland dem Ulla Andersson från V.
En annan vänsterpartist, åtminstone förr, numera ordföranden för Gävle Pride, Lotta Lagnander är mäkta förgrymmad över regeringens tilltag. Välja en SD:are! Nu går skam på torra gävleborgsland!
Hur blir det, i och med denna utnämning, med HBTQi-certifieringen av länsstyrelsen? Lagnander befarar dess försvinnande. Inte länsstyrelsen, certifieringen. [1]
Vad sjuttsingen är det för något tok, denna certifiering? Nära att heteronormative Elakstrand ocensurerat utbrister. Ska inte länsstyrelserna, i sin oväld, stå fria från ideologisk påverkan? Vad hände med den svenska ämbetsmannastaten? CJ Boström torde vända sig i sin grav. [2]
Vem hade gjort Lagnander nöjd? "Babsan" från Furuvik?
Då slår man minst två flugor i en smäll, om jag fattat saken rätt. En homosexuell i kvinnokläder. Peruk och högklackat. Kan det bli bättre, Lagnander? Förmodligen skulle det dock inte räcka med "Babsan" för att hon ska känna sig tillfreds.
Vad är det den nya landshövdingen har gjort, förutom att hon representerar ett som de rättrogna kallar "främlingsfientligt" parti (som en femtedel av väljarna röstar på)? Ägnat sig åt plumpa skämt, eller vad det ska kallas, i en mejlväxling. Om judar, zigenare och andra. Fy, fy.
När jag läser inläggen och hör kritiken mot landshövdingen får jag för mig att de som protesterar och jag lever i två helt olika verkligheter. De förra lever inte i bruken och de bolmande fabriksskorstenarnas län, med ett minst sagt hårt språkbruk människorna emellan.
Utan i ett idealiserat sådant där alla behandlas lika och alla är goa och snälla mot varann, oavsett kön och hudfärg, etnicitet och bakgrund (Torsåker eller Somalia går på ett ut).
Landshövdingen utgör uppenbarligen, på basis av mejlen och partitillhörigheten, ett hot mot de korrektas omhuldade myt om X-län. En myt som inget med verkligheten utanför kommunhus och partikanslier har att skaffa.
Vad jag vet är SD starka på flera av de gamla bruksorterna. S backar och SD tar deras kärnväljare. Så i det avseendet kunde inte landshövdingen komma till ett mer SD-vänligt län. Bortsett från en vänsterminoritet, då.
Jag röstar inte på SD. Jag är inte part i målet. Men jag finner drevet mot landshövdingen smått löjeväckande. Bill, som hon efterträder, han visste hur bli omtyckt i alla läger. En opportunist som inte ägde mitt förtroende.
Opportunister är farliga. För man vet aldrig var man egentligen har dem.
Det blåste upp till storm i vattenglaset. Men välkommen, för all del, landshövdingen! I eftermiddag ses vi väl när Gävle Handikappteater har premiär på sin nya pjäs? Jag vet från säker källa att du är inbjuden. Ulla Andersson också, tror jag mig veta. Kan bli kul i foajén.
[1] Samtidigt som jag skriver detta läser jag (GD 250328) att region Gävleborg upphör med sin certifiering som kostar åtskilliga miljoner. Genast startar upprördhetsmaskineriet.
[2] Den som mot all förmodan inte är förtrogen med denne man, uppmanas googla. Eller vända sig till AI-chatten. Kanske rentav inspireras läsa Liedmans bok.
Foto: Gefle Dagblad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar