Själen för fan!

Den eminente skildraren av blågula människoöden i folkhemmet, filmaren Tom Alandh, avslöjar i Expressen 250303 att SVT avböjt att visa Stefan Jarls sista (mycket talar nog för att det faktiskt är hans sista, hur sorgligt det än låter) dokumentärfilm "Själen för fan". 

Filmen hade premiär 8 juni 2024 i Folkets Hus på Stenportsgatan i Lisch. Jarl är för övrigt bosatt inte långt ifrån den lilla staden invid Vänern. I Forshem, vars beryktade värdshus med anor från 1500-talet han ägnade dokumentären "Gästgivargår'n". 

Kulturarvet viktigt för Jarl. Hemmahörande i det landskap de stolta västgötarna själva anser vara Sveriges vagga.

Efter premiären har "Själen för fan" visats för utsålda salonger runt om i Västergötland. Det sköna Västergötland, med Kinnekulles vitsippebeklädda backar om våren, som förekommer i Jarls filmer. Och där det naturlyriska inslaget spelar en central roll. 

"Själen för fan" hyllad överallt där den gått upp på vita duken. Men Sveriges Television vill, hur obegripligt dumt det än kan tyckas, inte sända den.

Stefan Jarl är en av våra absolut främsta dokumentärfilmare. Vem minns väl inte hans modstrilogi om ett bakgårdens Sverige som vi vanliga, hyggliga medborgare helst vill slippa höras talas om? Olof Palme en av dem som betonade filmernas angelägenhetsgrad.

Jarls andra dokumentärer lika angelägna. Bland dem "Underkastelsen", om alla kemikalier  som vi får i oss och härbärgerar i våra kroppar utan att veta om det. Den skarpt samhällskritiska "Godheten". 

Anständigheten, som också Alandh understryker, har varit ledstjärnan. Hur ser det anständiga livet ut? Icke minst tydliggörs reflektionen i det ömsinta porträttet av Bo Widerberg i "Liv till varje pris". Ett anständigt samhälle? Präglat av jämlikhet och inte dominerat av profitörer?

Jarl har jag alltid uppfattat som en etiskt sinnad filmkonstnär. Han har aldrig dagtingat med detta. Den djupare liggande politiska dimensionen har funnits där, inbakad som en röd tråd i hela hans filmproduktion. Om det så gällt naturscenerierna. (Arne Sucksdorff en inspiratör.)

Det som bekymrar mig när jag läser Alandhs artikel är att han nyligen träffat Jarl. Och att denne då givit ett modstulet, uppgivet intryck. Han som alltid otåligt brunnit, drivits av upprördhet. Nu verkar det som att han kastat in handduken, menar Alandh.

Vad var det för ett muppigt stolpskott på SVT som avböjde visning? Alandh åberopar delar av ett mejl från SVT  till Jarl som leder mig till att tänka: har åldersdiskrimineringen slagit till igen? 

Jarl är fyrtiotalist. Född 1941. Jag utgår ifrån att stolpskottet tillhör de väsentligt senare födda. 

Kanske aldrig hört talas om Jarl? Inte sett någon av hans filmer? Inte förstått Jarls storhet. Men Fredrik och Filips cyniska film om den gamle, utnyttjade och sjuke fadern till den sistnämnde - den visar man gärna. 

De båda har ju med den juvenila samtidens mått den rätta åldern inne. 

Jag vågar, själv fyrtiotalist om än en sen sådan (född 49), påstå att vår generation var (märk att jag som tempus använder imperfekt och inte presens) utstickande på ett sällan skådat slag. Tom Alandh, född 1944,  en av oss. 

Jag bortser ifrån att jag egentligen är tveksam till generationsbegreppets användbarhet.

Kanske viktigare i detta fall det statliga studielånet som förklaringsfaktor. Möjligheten att läsa och bilda sig. Oavsett social bakgrund. 

Med risk för att förblindad tala i egen sak. Begåvning och kreativitet utmärkte många fyrtiotalister. Samhällsmedvetna och pålästa. Allt enligt dåvarande tidens anda. Men nu ska vi av åldersskäl och inget annat sopas bort. 

"Köttberget" som Nuder föraktfullt hasplade ur sig. Tärande varelser för de yngre att försörja. Hotande, det redan urholkade, pensionssystemet genom att insistera på att leva för länge.

Jag har själv upplevt det. Att enbart på grund av siffrorna i prästbetyget osynliggöras. Glömmas. Förbises. Kunskapsförskingring pågår.

De som kommer efter oss, vad utmärker dem? Tillåt mig tvivla, med risk för att kallas förstockad gubbstrutt och en det förflutnas romantiserare. Ekande att allt var bättre förr.

Ungdomarna drömmer om rikedom och kändisskap. Vill bli så kallade "influencers". Marknadsföra sig själva. Egot prioriteras framför samhällsengagemanget. Man vill synas utan att behöva anstränga sig. Hamna i strålkastarljuset bortom meritokratiska anspråk. 

Det har smått alarmerande talats om en analfabetisering hos de unga, bokläsandet har markant avtagit. I samtidens tendenser anar jag utslätning och likriktning. Intellektuell och andlig nedrustning. "Själen", vad i hela Härjedalen är det?

Hur sjutton kommer jag åt att se "Själen för fan"? Och kanske borde vi nästa gång, under en av våra årliga turer till Lisch, stanna till i Forshem och knacka på hos Jarl. Innan det är för sent.

Foto: Wikipedia

Även publicerad på lindelof.nu 2025-03-04