En riktig svensk är ingen flanör

En riktig tysk är ingen intellektuell! Hette det i anti-intellektualismens Nazityskland. En riktig tysk är en handlingsmänniska. Ingen kammarlärd blekfis. Ingen fegis. Tvekar inte att döda, om så krävs. Bort poeter och filosofer. Tänkare och grubblare. In bödlar och mördare. 

En riktig svensk är ingen flanör! Skogsluffare med termos och ryggsäck går bra. Och motionär. Men flanör?! Ut och leka Hjalmar Söderberg eller någon annan bortglömd kuf? Man måste veta vart man ska. Ha ett bestämt mål. Det dagliga levandet får inte sakna avsikt och plan. 

Är du ute och går mitt på blanka förmiddagen?! Kan också låta så här: Är du ute och fingår? I båda fallen utan inköpsväska eller något annat som avväpnande signalerar viktigt eller till nytta. Ute för att konsumera går an, vilket onödigt skräp som helst. Men spankulera och driva omkring - bara så där? 

Frågorna kommer bums från de förslavade. De nyfikna och spionerande. Ett ben i graven. 

En av mina grannar fattade aldrig när jag arbetade hemifrån under min anställning. (Vilket jag gjorde så mycket jag kunde för att inte ledas ihjäl i umgänget med tomma kolleger.) Han upprepade alltid samma frågor när vi stötte ihop och jag inte hann undan: Är du ledig i dag? Eller: Har du semester? 

Till slut frestades jag sluta vara artig och morra ifrån: Jag är arbetslös sedan ett år. Så jag slår dank och rullar tummarna. Kan inget annat göra. 

Skriftställaren odlar flanerandets ädla konst. En inspiratör kommissarie Maigret. Nästan en idol. Om Skriftställaren nu använde sig av sådana. Den piprökande Maigret som till synes planlöst driver omkring. Snubblar över ledtrådar och signifikanser. Osystematiskt och impressionistiskt. 

Det förra mycket viktigt. Det måste ske osystematiskt. Ingen regelbok eller karta som blockerar.

Som professionell flanör tar man sig dit näsan pekar. Med vidöppet sinne - i avslappnad väntan. Det är då det händer. Då man ser och upptäcker saker man inte visste fanns. Inte kunde veta på förhand. Världen skall inte kartläggas. Världen skall uppfinnas på nytt. 

I dag har jag flanerat i Bonn efter att ha tagit U-Bahn (över jord, nota bene), biljetten kostade en spottstyver, in till den forna huvudstaden från det trevliga boendet i en vindsvåning i Wesseling. En liten sympatisk ort som får mig att associera till den lysande teveserien Heimat. Måste se om den. 

Jungfrutur till Bonn. Insupit atmosfären. Stärkt mig med Wienerwurst und Brötchen. Sökt etablera en relation till Bonn, skapa mitt eget Bonn. Tillämpat det jag brukar rekommendera resenärer till Berlin: Se så lite som möjligt! Undvik det du får höra att du bara måste se. 

Turistfällorna - som banaliserar och du lika gärna kan se på nätet. Varför slösa tid på dessa? Var street smart i ordet bästa mening!

Nå, Beethovens födelsehus råkade jag passera. Men det var inte min avsikt. Det bara dök upp i en smal gränd. Från en byst betraktade han mig misstänksamt. Tunga anletsdrag. Påminnande om konsthistorikern Rudolf Broby-Johansen, med en blodhunds ansiktsmässiga framtoning. Säkert trött på alla turister som varit där glott vid och i hans hus.