Knallar runt i det nyöppnade Länsmuseet i Gefle. Länge har det varit stängt för att - ja, för att det skulle göras vad därinne? Egentligen. Inte märker jag någon större skillnad. Och utifrån får jag samma deprimerande institutionskänsla som alltid. Tegelhuset ödesmättat tungt i sin arkitektur. Inte särskilt inbjudande. Kunde lika gärna varit en fängelsebyggnad.
Sätter nog aldrig mer min fot där. Ingen anledning.
Ut med konsten bland folket! Gator och torg. Jag delar Joseph Beuys konstuppfattning. (Om några dagar besöker jag, om planerna går i lås, för första gången Konstakademin i Düsseldorf, där Beuys ande svävar i salarna.)
På en vägg plötsligt: Lena Svedberg. Jag studsar till. Blir glatt överraskad. Kommentar till riksdagsvalet 1968. Tavlan målad samma år. Jag urskiljer den gamle moderatledaren Yngve Holmberg. Som försökte anlägga Kennedy-look. Pajas bland andra pajaser. Hytte indignerat åt Palme när denne dristade sig till att kritisera imperialistmakten USA.
Lena medverkade i Puss. En tidskrift som sannerligen inte opportunt skrapade med foten och gjorde sig till för att behaga. Eller försökte vara korrekt. Helt omöjlig i dagens erbarmliga klimat. Där Pippi Långstrump anmäls för rasism och hets mot folkgrupp. På nätet huserar den gapande mobben.
Bedriver lynchjustis i stället för att låta rättsstaten i förekommande fall agera.
Jag skulle ljuga om jag inte tillstod att jag känner en växande ängslan för vad som pågår och vart det riskerar att ta vägen. Alltför ofta tänker jag DDR. Men kanske skulle tänka 1930-talets Tyskland i stället. Det är så förgiftat och infekterat. Snart svårt att andas. Som om en kollektiv psykos genomsyrade landet.
Läser om studenter som protesterar mot att Alexander Bard ska komma till Akademiska Föreningen i Lund och föreläsa om digitalisering. (1999 hade jag den stora äran att vara inbjuden till den ärevördiga föreningen, där de riktigt stora elefanterna dansat.) Han har tydligen, enligt mobben, gjort bort sig och skall brännmärkas.
Jag är oklar över på vilket sätt. Det vet bara mobben.
Vad är det för studenter i den gamla universitetsstaden med ett av Sveriges enda två riktiga universitet?! Samma skrot och korn som de som efterlyser safe spaces och trigger warnings. Vägrar lyssna, argumentera och ta ställning. Vägrar tänka. Gör sig dummare än de skulle behöva.
Ett anti-intellektuellt klimat, även bland studenter som borde veta bättre. Psykotiska även de. Smittade av tidsandan.
Lena hade haft det svårt. Samma Lena som valde att för egen hand avsluta sitt liv. Satan vad hon, denna exceptionellt begåvade och politiskt medvetna konstnär, skulle ha behövts i detta unkna, instängda klimat! Liksom även Lasse Hillersberg och andra satiriska konstnärer.
Mobben skulle fått spader.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar