Från den västtyska horisonten - jag har svårt att sluta säga Väst och Östtyskland, och av inslag i teve i går att döma, med anledning av 9 november 1989 med början till slutet för DDR, består uppdelningen på flera plan - noterar jag att miljöpartisten Anders Schröder dyker upp i rubrikerna i svenska medier med sitt förslag om att legalisera cannabis.
Argumentet skulle vara att svensk narkotikapolitik är misslyckad och för sträng. Missbrukare dör. Så Schröders universalrecept blir: Gör drogerna legala, släpp dem fria! Dör då färre? Det har Schröder inget svar på. Huvudsaken kanske att förslaget är fränt och kontroversiellt? Rubrikknipande.
Jag hade nöjet (observera ironin) att få träffa denne Schröder när jag var inbjuden till Grön ungdoms Gävleavdelning för att föreläsa om medborgarlön. Han gav ett tystlåtet och tillbakadraget intryck. Försvann nästan in i tapeten. Skulle någon sagt att där sitter en blivande riksdagsman, skulle jag vägrat tro det. Han verkade ju inte ha något att säga.
Men riksdagsman blev han. Gled in på ett banaskal när en ordinare Mp-riksdagsman försvann till ett internationellt uppdrag, om jag minns det rätt. Uppbär en ersättning för uppdraget som överstiger vad många svenska universitetsprofessorer har i lön. Inte dåligt, med tanke på en intellektuell utrustning som inte är alltför imponerande, om man säger så.
Men han är inte unik. Inte ens som kommande från Gävle. Man kunde misströsta om dem med ett riksdagsuppdrag för mindre. Vad som krävs av dem.
Jag har inte kunnat förknippa denne Schröder med någon distinkt, politisk fråga. Nu verkar han ha funnit den. Kanske är han desperat. Och vill raskt slå sig in i offentligheten, göra sig ett namn, bli rubrikmannen för dagen. (Jag utgår ifrån att utspelet inte är förankrat hos Lille Fridolf och kompani. Men f-n vet.)
Utan någon föregående konsekvensanalys eller fundering om vad en legalisering skulle kunna leda till. Huvudsaken det blir rubriker. Så att allmänheten äntligen får veta vem Schröder är.
Men att göra legaliseringen av cannabis till den viktigaste frågan för en riksdagsman att driva? Man tycker det kunde finnas viktigare i den bekymmersamma samtiden. Men det är klart, någon form av grön koppling finns väl. Växt som växt.
En sak är säker. Nästa år är hans riksdagsuppdrag över. Han kan glida tillbaka in i tapeten. Och tiden i riksdagen blev för kort för att han skall kunna utverka pension. Men han kanske kan sättas på en utredning av något slag. Frälset brukar ta hand om de sina. Dock tveksamt i detta fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar