Honeckers arvtagare statsminister i Sverige?

Jag trodde Honecker var död och begraven. Utan arvtagare.

Men så hörde jag i går Stefan Löfven intervjuas i SVT. Från EU-toppmötet i Göteborg. Han såg mäkta belåten ut. Liknande en katt som svalt en kanariefågel. Som om han åstadkommit något riktigt stort. Talade om den "sociala pelaren" i Europa. Nu skall det satsas på folket. Marknaden och kapitalet har fått sitt. 

Jag öppnar morgontidningen denna regniga novemberlördag. Det första jag ser är en artikel om att det blir allt svårare att erhålla sjukersättning i Sverige. Allt fler hamnar i ekonomiska svårigheter på grund av detta. Rehabiliteringen försvåras, oro äter sig in. Man möts av oresonlighet och blanka nej från handläggare. 

Kvinnor föder barn i bilar.  Sjuksköterskor dignar under omänskliga bördor. Poliser vill byta yrke. Personlig assistans dras in.

Våldtäkter och skottlossning. Parallellsamhällen och kriminella som tagit över. (Löfven borde passa på och begå en rundtur i Göteborg. Till förorterna.) Ett land som förefaller vara på glid. Människor överges av stat och myndigheter. 

Men Löfven riktar in sig på Europa och en pelare där. Det egna landet verkar han totalt ha glömt, att det är i Sverige han är statsminister. Kanske siktar han på en toppost i Bryssel. Glider med i gräddfilen. 

Han förmanar oss, spelar landsfader, att vara stolta, väldigt stolta, över att det kommer celebra gäster, högdjur, till lilla Sverige. Han dikterar vad vi, som betalar hans lön, skall tycka. Vi vet ju sedan tidigare att han ogillar alla som tycker något negativt eller sprider vad han uppfattar som en negativ bild av Sverige. Det har han uttryckligen gjort klart. 

Det skall skimra om Sverige. Fråga bara Juholt på Island. Han åkte på en offentlig åthutning när han varnade för en odemokratisk utveckling i Sverige. Knip och lyd. 

Glöm kritiska medborgare och yttrandefrihet. Som på den där muralmålningen utanför forna Luftwaffe i Berlin. Alla glada med rosor på kind. Hand i hand vandrar vi under musik mot lyckoriket. Om vi inte redan är där. I Löfvenland. 

Honecker levde inte i den östtyska verkligheten. Han levde i en ideologi. Löfven verkar göra likaledes. Dags att vakna och ta ansvar.

Bild: Erik Krikortz