Fula läten smittar

Ord smittar och oskicket sprider sig. Ordmissbruket. Det senaste jag därvidlag kommer på är "absolut". 

En tidigare chäf till mig som jag nyligen hade kontakt med, inom parentes en miserabel figur rakt igenom, min sämsta chäf av dem alla i ett långt yrkesliv, och jag ångrar att jag skrev henne på vad jag tyckte var förekommen anledning, använder gärna just det ordet. 

Missbrukar det. Med ett onödigt, den oklara texten gödslande utropstecken efteråt. 

Och hon är inte ensam om att vara smittad. Till saken hör att denna chäf alltid saknat språkkänsla. Så hon är lättsmittad. Inget eget språk. Speglar en språkvanvårdande personlighet. 

Den utomordentlige österrikiske stilisten Karl Kraus, slår det mig plötsligt, skrev bra om detta, kopplingen mellan person och stil. Stilen avslöjar personligheten. Stilen är inte "bara" en språkfråga. I detta synsätt på vad en stil är, ryms en etisk dimension. 

I Go´kväll i SVT som äntligen är tillbaka, finns inget bättre tv-magasin med sin blandning av högt och lågt, böcker och matlagning (framförallt den rundnätta Susanne är en favorit vid grytorna), gästades säsongspremiären 20 augusti av en transa (heter det så?). 

Saga Becker. Fascinerande med en mansröst, djup och fyllig sådan, i en kvinnokropp. Sött ansikte. 

Men jag störs, förlåt en konservativ gammal man, av ringarna hon placerat i näsan. Som en ko, eller en tjur. Tjudrad, heter det så? Fult mode. Med ring i nosen ser en människa i mina ögon korkad ut. Kossorna har inget val. Annars valde de väl bort ringen. 

Sagas liv har varit mycket svårt, berättar hon i SVT. Kamp för att bli sedd. Erkänd. Älskad. Accepterad. I ungdomen funderade hon på självmord. Men nu är hon Guldbagge-prisad skådespelerska. Pris häromåret för bästa kvinnliga huvudroll. 

Och färsk romanförfattare. I Go´kväll bjuds på dyrbar, måste förlaget tycka, gratisreklam för hennes debut. Lägg till en vänlig intervju av programledaren, den vackra Pia Herrera, med kopplingar till Havanna på Kuba. .

Människor som visar existentiellt mod och kämpar för sig själva, vägrar att vara ett grässtrå bland andra strån som böjer sig för vinden, väcker alltid mitt intresse. Människor som frigör sig, tar strid för att få vara sig själva. 

Om så med könsbyte, eller vad det i detta fall skall kallas. Könskorrigering? Hemskt ord. Låter som något Mengele kunde kommit på. I sadistisk anda. 

Men jag störs av att Saga Becker säger "eeeh" i var och varannan mening. Irriterande. Jag får alltmer svårt att höra vad hon säger, hänger upp mig på detta "eeeh". Riskerar att sluta lyssna. 

Och hon är inte ensam om lätet. Jag hör det plågsamt ofta. Även från journalister och dem som borde vara språkvårdare. Detta eeeh. Släpigt. Fult. 

Bort!

Bild: Saga Becker utan ring i näsan. Wikipedia.