Gud ske tack och lov för de små förlagen i Sverige som begår en kulturpolitisk gärning genom att ge ut det som annars inte skulle finnas för nödvändig läsning! Den "smala" litteraturen. Kvalitetslitteraturen. Bättre beteckning.
Daidalos (där jag är medlem i bokklubben), Korpen (med legendaren Gert Nilson, tyvärr nu bland de eviga skuggorna) och allt vad de heter. Ett av dem Karneval, med den sympatiske förläggaren Björn Eklund.
I går afton, när sensommarvärme härskade, arrangerades på ABF-huset i Stockholm ett evenemang om det plågade och sargade Syrien. Baserat på boken Syriens tystade röster. Skriven av den utomordentligt insatte Patrik Paulov, tidigare utrikesredaktör på Proletären.
En tidning som kommit att bli mig mer och mer omistlig. För dess arbetsplats- och utrikesreportage. I Proletären kan jag läsa om det som systemmedierna aldrig speglar. Klasståndpunkten i reportagen gör dem inte mindre trovärdiga. Tvärtom.
Det är informativ och tydliggörande journalistik på hög nivå. Med glädje prenumerar jag, trots en av politikerfifflarna urholkad pension. Och förbryllar måhända brevbäraren när Kalle Anka, Hemmets Veckotidning och Proletären skall samsas i samma fack.
- Man skall vara intresserad av allt! Visste min salig mor. Klok som få.
Paulovs bok syftar till att ge en annan och mer nyanserad bild av kriget i Syrien och vad som pågår i landet. (Sveriges skamliga, hycklande roll i sammanhanget avslöjas utan pardon.) Svenska medier, dessa husbondens röst, har ju konsekvent tagit ställning mot Assad.
Glömt allt vad folkrätt heter. Rätten att försvara sitt land. Mot i detta fall IS-terrorister och andra.
Systemmedierna har prånglat ut en minst sagt skev bild av Syrien. Falsk. Tjänstvilligt ljugit om gasattacker och annat. Påstått utan att källkritiskt granska det närmare, med andra ord inte betett sig journalistiskt anständigt, att det var Assad som låg bakom.
Demonisering. Skurken Assad. Djävulen. Svart eller vitt skall det vara. Inget som helst försök till problematisering eller att låta fakta trilskas.
Systemmedierna har okritiskt svalt och återgivit propaganda och rena lögner. Låtit sig föras bakom ljuset av USA. De har svikit sitt uppdrag. Vad ska vi överhuvudtaget ha dem till? Kan man undra.
Jag kan inte låta bli att trött tänka, om man som undertecknad har varit med förr: ständigt samma gamla visa. Biafra. Balkan. För att bara nämna två exempel, Samstämda, enögda medier. Tendentiös verklighetsbeskrivning. Ytligt och okritiskt. Även denna gång.
Frågorna som aldrig ställdes: Vad handlade det om egentligen? Vilka intressen drev fram kriget mot Assad? Vilka var motiven, egentligen? Svaren finns hos Paulov. Han har gjort det arbete ingen annan gjort.
Heder åt Karneval och Björn som ger ut denna bok! Tag och läs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar