I samband med att jag börjat skriva på ett personligt vinklat bidrag till en kommande antologi, redigerad av en driftig ung man vid namn Fredrik Nilsson, om övergången från analog till digital kultur, löper associationen osökt i väg till Harvard Business School (HBS) på Soldier´s Field i Boston, USA. I det Massachusetts, som Bee Gees besjöng i falsett.
Rankad som kanske världens främsta ekonomutbildare. En bland poison ivy-högskolorna i USA. Dit Yale och andra prestigefyllda lärosäten också räknas. Crème de la crème.
Ryktet är som bekant starkare än verklighet och utbildningskvalitet. Branding is all that counts! HBS har alltid ridit på detta.
I årskiftet 1989/90, snön yrde över Boston och isande vinter rådde, fick jag möjlighet att uppleva denna beryktade HBS inifrån. Inbjöds som visiting professor.
Allt upplagt på case-pedagogik. När jag försökte förklara för kolleger vad "tentor" var, gapade de som fågelholkar. - Menar du att studenterna skall lära sig saker utantill?! Varför i himlens namn, då? Jag hade inget bra svar.
Case-pedagogiken tog jag med mig tillbaka till Sverige, tillämpade den på en organisationsutbildning för ekonomstudenter.
Seminarierna på HBS imponerade. Utomordentligt skickliga seminarieledare. Många, väl förberedda studenter i den hästskoformade salen. Och som alla amerikaner snacksaliga. Professorn tilltalade alla med förnamn.
Hur kom han, eller hon, ihåg alla? Jag förundrades. Långt senare förstod jag att framför professorn låg en förteckning, som bara densamma kunde se, med foto och namn på alla närvarande.
Handels, HBS´ motsvarighet som den kanske själv vill uppfatta sig, i Stockholm är ingen institution jag förknippar med kreativitet. Snarare broilerproduktion. Kanske fördomsfullt.
HBS eftersträvade för sin del mer kreativitet från sina annars framåtsträvande studenter. En av dem som anställts för att influera studenterna var den kända ledarskapsforskaren Rosabeth Moss Kanter.
Nå, kopplingen till den kommande antologin som jag hoppas ska bli kul att läsa? Förlåt, jag halkade av. På HBS var tekniken inget premierat. Professorerna skrev med krita på grön tavla.
Det fick mig att formulera tesen att empiriskt pröva: Ju mer teknik, desto sämre högskola. Det är ju inte tekniken det hänger på, ingen teknologisk determinism! Som de enfaldiga verkar tro i Sverige när "digital kompetens" skall in redan i småskolan. Qui bono?
Eleverna förväntas sitta och glo ned i en iPad.
Boston kan jag längta tillbaka till. Mycket. Cambridge. Kaféerna. Bokhandlarna. Miljön. Men det blev aldrig tillfälle att se Bruins lira. Det missade jag.
Fotnot: Numera kan läsa på distans med hjälp av sin dator vid HBS. Jag tror att det till och med erbjuds MOOC (Massive Open Online Courses). Den "nya" digitala tiden har klivit in även på Soldier´s Field.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar