Ingen invasion av gräshoppor i Gääävle

I Berlin börjar frustrerade invånare alltmer protestera mot det växande problemet med att giriga figurer köper upp lägenheter som de själva aldrig bor i. Utan hyr ut via Airbnb eller Booking.com. En form av fastighetsspekulation som driver upp priserna på en redan överhettad bostadsmarknad i den tyska huvudstaden. Och med många Obdachlosen, hemlösa.

Venedig oroar sig för massturismens negativa effekter på den historiska staden, vilande på vatten. Lyxfartyg av gigantiska mått ångar på långt in, framkallar svallvågor som riskerar att skada kajerna.

I Barcelona hörs alltfler kritiska röster mot "gräshopporna" och deras okänsliga, skräpiga framfart. Liksom mot prisuppdrivande fastighetsspekulationer som i Berlin. 

Likaså på de grekiska turistorterna. 

På Mallorca vandaliseras hyrbilar av maskerade förövare, de nattliga aktionerna filmas och läggs ut på nätet, som en våldsam protest mot den invasion de bofasta anser att massturismen utgör.

På svenska västkusten busslast efter busslast med kinesiska turister som stövlar omkring i känslig natur utan att låta sig generas. Äter medhavd matsäck, spenderar inte särskilt mycket pengar till gagn för den lokala turistindustrin. Utgör mest en belastning. 

Den stad där jag dväljs behöver inte frukta någon massturism, lär förbli gräshoppsfri. Den lägger ju inte särskilt mycket manken till heller för att locka turister. Tvärtom är den bra på avskärmning och att visa upp ett ogästvänligt ansikte. 

Turistbyrån har exporterats ut till hamnen. Långt från centrum. Det första segelbåtar och andra flytetyg på väg in mot Gävle möter, när inloppet till staden tar vid, är rostiga kranar och övergivna, nedklottrade lager. 

Från inseglande båtar kan noteras att det förbereds byggnation. Man passerar en byggarbetsplats där dock ännu inga huskroppar börjat resa sig. Högar av sten och skräp välkomnar, kanske snarare avskräcker, den hugade Gävleturisten. Om inte denne hyser ett speciellt intresse för byggarbetsplatser i sin allra första fas.

Ankommer man staden med tåg och rör sig på apostlahästarna in mot centrum (taxistationen befinner sig undanskymd på baksidan av stationen och nås via underjorden), beträder man Drottninggatan där upprustning pågår lagom till semestertider. Bra tajmat, Gääävle!

Gatan har på flera ställen rivits upp i stora partier och inväntar behandling. Inte lätt att promenera på. Särskilt inte med väskor.

Ovanför gatan hänger slokande röda vimplar, som hade de lämnats kvar sedan 1 maj. Flera butiker har bommat igen, lokalerna gapar ödsligt tomma, kommer förmodligen aldrig att hyras ut.

Inom företagsekonomin talas det om city branding. Denna stad skämde ut sig vida omkring på grund av den förre turistchefen, gudskelov försvinner han nu till Skåne den olyckan, genom att stava främmande ord fel. Förlägga nationaldagen till fel dag. Placera en muslimsk kvinna i hijab som välkomsthälsning på en anslagstavla vid en av bilinfarterna. 

För att bara nämna några exempel på motsatsen till city branding. Det vill säga: varumärkesdemolering.

Så någon massturism behöver invånarna inte frukta. Vi får ha vår stad i fred. Förutom socialbidragskrävande migranter och tiggare med mugg. 

Årets stadsfest i Gääävle är äntligen över. Detta påfund i dess lokala utformning torde vara svårt att överträffa vad gäller låg och billig underhållningsnivå. Sean Banan tillhörde även detta år artisterna. When Sundsvall and other cities go high, we go low.