Med den automatväxlade, ytterst bekväma Toyota-hybriden, det är som om den kör sig själv och det är bara att hänga på, genom landet norrut. Föredrar annars att ta av söderut, mot civilisationens inbjudande, blinkande fyrar.
Förbi Bollnäs, denna fruktansvärt trista håla som framkallar lust att blunda, upp mot Ljusdal för att beskåda ett evenemang med rubriken artscape. Gatukonst. Muralmålningar.
Eftersom jag sysslat med begreppet social konst och Joseph Beuys är jag förväntansfull. Konsten ut från stelnade gallerier och museer, ut till de allmänningar där människorna rör sig! Social konst! För att tankeväcka, varför inte provocera och oroa?
Vara angelägen och pådrivande. Den vägen nyttig. En konst man inte undgår, inte kan ignorera, vända ryggen och distansera sig från.
Så himla mycket skog utanför bilfönstret! Höga, mörka stammar som hotfullt sluter sig samman. Inte Ekelunds ljusa bokskogar. Min gamla skogsnoja vaknar, sinnet blir nervöst. Trampar på gasen.
Men så med ens: blånande berg i horisonten. Blicken mjukas upp. Det smukke Helsingland.
Landskapets alla profiler kommer till mig. Snoddas. Anekdoterna i hans fotspår. Instämd vid tinget, anklagad för tjuvfiske: - Bevisen är ovedersägliga. Ni döms till böter för tjuvfiske av lax. Snoddas, snabbt (lika snabb som han var på bandyisen): - Kan jag betala med lax?
Harning. Stilisten. Men snärjdes av den offentliga bilden av honom som bullrig rabulist och gossen Ruda i debatten.
Karl Rune Nordkvist. Järnvägsarbetaren och fine författaren, från just Bollnäs har jag för mig. Vem minns honom längre?
Monika Törnell. Ettan, som Cornelis kallade henne. Vidunderlig röst.
Trista bostadshus i blickfånget. Jämför med Danmarks dejliga byar. Man bor ju för helvede inte bara. Det handlar om livsmiljö, människors livsmiljö. Föraktet från makten: Duger väl åt dem, de ska ju bara hem från jobbet för att sova och återhämta sig.
Se bara till så att det finns en Konsumbutik i närheten. Och ett systembolag inte för långt borta.
Artscape, så förbaskat kul och upplivande! Förväntningarna infrias med råge, ögat entusiasmeras. En gatornas otämjda konst som sprakar och involverar. Färgstarkt och storslaget. Överväldigande. Frisläppt och påhittigt. Ett tilltal omöjligt att slå dövörat till.
Många människor ute på gatorna för att beskåda, Ljusdal andas denna konstens upplyftande lördag. Så här borde det alltid vara! Samhället som konstverk. Beuys ler förstås belåtet i sin art heaven. Knuffar Warhol i sidan.
Lunch på konditori Finess. Jordgubbsbakelse dagen till ära. Kondiset står sig bra som vattenhål i nationell konkurrens.
Finess och artscape. Ljusdal rockar fett!
Foto: Clara Sagström. Konstnären Charlie Granberg med sin 13 meter stora tiger på husvägg i Ljusdal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar