Mordvandring! Huh!

Som framgått för den som följer min blogg så besöktes Nora häromdagen. Skoga som orten heter i Dagmar Langes, pseudonymen Maria Lang, deckare. En mycket trivsam liten svensk stad med karaktär. 

Man förflyttas, med det nostalgiska sinnet påkopplat, bakåt i tiden. Till det Sverige som en gång var. Ett fridsamt land att leva i. Ljusår från dagens kriminaliserade, av politikerna övergivna land.

Langes bostad sökte vi upp, har vi förstått i efterhand med hjälp av den vänlige Peter S på Lilla Hotellet. Det vi tror var skrivstugan. Maria Langs Gränd. Bysten nere vid vattnet. Förlåt Skriftställarens barnsliga tilltag med huvudbonaden. 

Han kan aldrig låta bli, född hyssare till sin mors förtvivlan. Ständigt nya hyss och skojerier.  

Lange strövade omkring på nätterna i Nora. Hämtade uppslag till historierna. Roligt därför beträda hennes stigar. Föreställa sig henne ute för att arbeta på folktomma gator. Medan kyrkklockan dångade sina tunga, ödesmättade slag varje timme. 

Och säkert inspirerade den nattpigga till att hitta på nya, fasansfulla dåd för gentlemannapolisen Christer Wijk att klara upp.  

Att strosa runt i Nora känns för den fantasifulle som att vara med i en härlig gammal svensk film, eller i en av Langs böcker. Miljön befrämjar känslan.  

Jag har läst Maria Lang. Hennes produktion var ymnig. Ingen läsning som dock lockade till en närmare bekantskap med författarskapet. I dagens läge skulle jag inte öppna någon bok av henne. Jo, kanske ändå. När jag tänker efter. 

För att i böckernas Skoga söka förlagan Nora. Det vore kul. Kanske med en vägledande bok i nypan. 

Inne på Lilla Hotellet, där vi bodde och där man bara måste bo väl i Nora, finns hon förstås representerad med böcker i hyllan.

Man kan under guidning av Langes systerson gå på mordvandring i Nora. Huh! Skriftställaren kunde inte låta bli att vitsa till det inne på turistbyrån: - Kommer man tillbaka levande? Det kunde flickan bakom disken inte garantera. Med ett blygt leende. 

Mordvandringen har vi kvar, det får bli nästa gång - för det blir en sådan! Plus sillunch i Grythyttan. Den har vi provat förr. Till den största belåtenhet.

Nora använder förstås Lang i sin stadsmarknadsföring. Skam vore det annars. Denna Lang som inte kritikerna älskade. Men hon sålde bra. Översattes till nio språk. 

Och vem bryr sig om de akademiskt skolade kritikerna?! Dessa dryga typer som inte skulle kunna snickra ihop en läsbar deckare. Jag vet inte om hon tog illa vid sig, den forna rektorskan. 

Nå, hon var kompis med Bang. Och väninnan skrev positivt om böckerna. Nepotism, skulle en snål person muttra. Med vad med i dag? Alla kotterier där alla känner varandra. Åtminstone i Fjollträsk.