 |
| Bild: Netflix |
Det är märkligt. Och det har väl egentligen inte ett dugg med saken att göra. Jag berättar det ändå. En gång köpte vi en bil av en försäljare med samma efternamn som den kände regissören Polanski.
Obotligt nyfiken som jag är, kunde jag inte låta bli att spörja bilförsäljaren om släktskap. Jodå, på långt håll.
I Upsala, när röda vindar blåste genom universitetet, blommade de politiska sekterna. Bokstavsvänstern. Längst i att hålla tummen på ögat på medlemmarna, kräva blind lydnad och järnhård disciplin, gick kanske den grupp som Torbjörn Säfve skrivit om.
Den maoistiskt influerade Rebellrörelsen.
Jag tänker i samma andetag på Jack Jones och Folkets tempel, vars medlemmar han ledde ut till ett kollektivt självmord i Guyanas djungel. Ledde och ledde. Graden av frivillighet var måhända inte så hög. Inte inför döden.
Jag rusar åstad, utan att ägna mig åt definitioner och begreppskvalificering. Låter sektverkligheten presentera sig själv. Utifrån vad jag tror mig notera.
Ty vad är en sekt för ett slags socialt fenomen? Varför söker sig människor till det vi kallar sekter? Vilket behov hoppas de få tillfredsställt? Jag utgår ifrån att en sådan drivkraft föreligger. Om än inte explicit formulerad.
Attraherar sekter en viss personlighetstyp? För att psykologisera. Underkastelsesökande? Lydnadsbehövande? Svag självbild? Krävs en bestämd bakgrund och ett särskilt livsöde? Kan vem som helst lockas att ansluta sig till en sekt? Du? Jag?
Många frågor staplade på en och samma gång.
Jag är därtill osäker på om alla sekter kan dras över en och samma kam. Även om specifika drag återkommer som ger sekten dess profil. Karismatisk ledare. Grupptryck. Sammanhållning gentemot en yttre fiende. Isolering från världen. Egna regler som strikt skall efterföljas.
Efter att på Netflix ha sett dokumentären om Charles Manson och hans familj, som de kallades, stationerade på flower power-erans amerikanska, haschdoftande västkust, en tid i öknen på det, förblir jag undrande. [1]
Vilka var de unga kvinnor som sökte sig till och följde Manson slaviskt? Vad hade de gemensamt, om något? Vad var det för mekanismer bakom det grovt kriminella handlandet? Lär det oss något om dagens gängkriminella i Sverige?
De mördade på Mansons anstiftan. Hur han fick ihop det med paranoisk fruktan för black power och siandet om ett kommande raskrig i USA förblir en gåta. På det mest bestialiska sätt knivskars en höggravid Sharon Tate till döds. Roman Polanskis hustru.
Historien upprepade sig för regissören. Hans judiska mor mördades av nazisterna.
Vad sökte dessa kvinnor (en frigavs nyligen efter 53 avtjänade år i fängelse) hos Manson, en Hans Scheike i megaformat? (Minns ni honom?) Vad gjorde Manson, i deras ögon, oemotståndlig? Hur mycket var projiceringar?
Ibland får jag för mig att alla starka ledare är en produkt av projiceringar. Vi behöver och ropar efter den starke ledaren när vi misstror oss själva om vår förmåga att ta ödet i egna händer.
Dokumentären om Manson, om än väl våldsspekulativ på sina ställen med dramatiseringar och blodfläckar, försöker vara mig behjälplig. Tre långa avsnitt. Många intervjuer. Dåvarande poliser i tjänst.
Även tidigare medlemmar av the Manson family ställer upp. Inte längre purunga. Lämnar mig dock inte övertygad om varför de egentligen följde Manson i hans galna spår. Hjärntvättade? En nödvändig men inte tillräcklig förklaring.
Dokumentären går inte tillräckligt djupt, enligt mitt förmenande. Den rätar inte ut alla mina frågetecken. Den ger mig inte mer än vad jag redan visste om Charles Manson och hans hov av uppvaktande, unga kvinnor.
Jag visste redan också att Dennis Wilson från Beach Boys ett tag var involverad.
Kan man, nu spekulerar jag, tala om en sektens interna logik som slår sina klor i en när man väl anslutit sig? Sen är man fast. Man måste, som i dokumentären om "moonies", avprogrammeras med hjälp av ingripanden utifrån. [2]
Mer än en kvinna som trollbands av Manson, utnyttjades sexuellt av honom, framstår som intelligent. Nå, intelligens har väl aldrig varit något skydd mot självutplånande handlande. Inte genomskådade de Manson. Föll pladask.
Plötsligt minns jag Juha Vajlakkala som kallblodigt mördade oskyldiga i Åmsele. I fängelset överöstes han med kärleksbrev från kvinnor.
Och så Clark Olofsson. Mannen bakom Stockholmssyndromet. Mer än så. En kvinna från bankvalvet inledde ett förhållande med honom. De gjorde barn tillsammans.
Kvinnor dras till sekter och farliga män. För att inte talas om kvinnor som väljer ofarliga, åtminstone för oss andra, män som jag för allt i världen inte kan förstå varför de väljer. Varför?Jag grubblar vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar