Ursäkta, har ni färska wienerbröd?

Överliggare - Wikipedia

"Profiler" låter kanske lite för bra. Positivt värdeladdat. Kanske inget användbart sökord, alltför amorft. Men det får duga tills vidare.

Ta en sån som den från Upsala härstammande Jörgen Ullenhag, folkpartist, statsråd. Karriärist ända ut i fingerspetsarna. Kunde varit förlaga till Jan Myrdals "Myglaren". I betydelsen icke tillförande något. 

Förutom till sig själv som ingående i den politiska kasten. Där livstidsanknytning gäller. Knappast att han förtjänar kallas "profil". Inte i min värld i alla fall.

När jag läste ekonomisk historia på universitetet var en av föreläsarna den eviga snorvalpens mor. Ingen stjärna.

Jag har för mig att även hans far fanns på institutionen. Rena familjeföretaget med andra ord. Nepotism? Någon?

Jag undrar förresten om inte Erik Fichtelius och jag var studiekamrater. Sen gjorde han karriär inom msm. En välanpassad gosse. Med de rätta åsikterna.

Skrev en besynnerlig bok om Göran Persson. Baserad på hemligt umgänge med godsägaren. Under en längre tid. Snacka om klägget.

"Nordan" var absolut en profil, en färgstark person, under min första tid i Upsala. Han kvalar utan tvekan in i den exklusiva skaran. Cyklade nedför den branta Carolinabacken, bromsarna tog inte. 

For rakt in i ett bageri vid backens slut. Personalen kom ängslig rusande. Men, hur gick det? 

Ursäkta, har ni färska wienerbröd? 

Det kallar jag klass!

Bok-Viktor, med sitt antikvariat på Drottninggatan, hör naturligtvis hemma i profilkategorin. I hans boklåda tycktes böckerna ligga huller om buller. I ett enda, oöverblickbart kaos. Eller godtyckligt staplade i svajande högar. 

Men frågade man efter en bestämd bok, visste han exakt var den fanns. 

En gång köpte jag ett verk av Esaias Tegnér. Fråga mig inte varför. Ingen favorit. Jag sökte väl efter ett citat, antar jag. Bok-Viktor plockade raskt fram den.

När jag rör mig i Upsala, vilket sker ganska ofta nuförtiden, så sent som igår, slår det mig att det förefaller mig profillöst. Byggt på ytlig iakttagelse, skulle inte passera som vetenskaplig metod enligt diskursväktarna. 

Pytt med det.

Uppe på Carolina verkar överliggarna ha stämplat ut. Bibliotekets forna forskarsal leder snarast tanken till ett kafé eller en ungdomsgård. Stimmigt. Högljutt. Silence, please! Glöm det.

På soptunnorna i stan Owe Thörnqvists ansikte. Han som klämmigt besjöng Engelska parken utanför Carro. Skulle jag fråga någon av de yngre förmågorna vem han var, inte säkert att de skulle kunna svara. 

Bäst låta bli att försöka testa det. Lugnast så.

Gösta Knutsson? Ulf Peder Olrog? Erik Ofvandahl? Ulla-Bella? Torgny Segerstedt?

Jag är säker på att "framtiden" inte skulle kunna pricka in ett enda av dessa namn. Eller redogöra för vad exempelvis "pekoralism" betecknar. 

Fråga AI, slagordet. Läsa böcker? Varför det? 

Bara att konstatera, jag och dessa ynglingar saknar gemensamma referensramar. 

Hos föreningen Folket i Bild i Upsala, jag har medverkat där ett par gånger, samlas de sista entusiasterna. Fyrtiotalister. Jag är en av dem. En utdöende skara.