I dansk TV repriseras i sommar den utmärkta TV-serien, danskarna de kan sannerligen de till skillnad från blågula seriemakare, Krøniken. I 22 fullmatade, drygt femtio minuter långa avsnitt och man sitter som klistrad vid burken trots sommarkvällens ljuvlighet och fågelkvitter utanför fönstret. Idel kända ansikten bland skådespelarna, de utgör ett begränsat antal som förekommer i alla möjliga sammanhang, även på filmduken. Utmärka aktörer hela bunten. Och det blir som att man lär känna dem, eftersom de titt som tätt dyker upp i blickfånget. Titta, där är han! Eller: Å, vad bra hon är! Så där håller man förtjust på. Ibland, för det blir så mycket att hålla reda på: Vad hette den där filmen, du vet, där han spelar Dirch Passer?!
Vill man lära sig mycket om dansk efterkrigshistoria, skall man absolut se serien. I den förekommer den socialdemokratiske politikern och statsministern Jens Otto Krag, gift en gång med den svenska skådespelerskan Birgit Tengroth. Sedermera kom han att leva med den danska aktrisen Helle Virkner. (Bilden ovan.) Det elaka ryktet sade att hon först var hans älskarinna i smyg, de ertappades under en kärleksresa, och för att stoppa all fortsatt skandalpublicering gifte de sig. Vad vet jag och vad spelar det för roll egentligen?
Vad jag däremot vet är att Krag var svårt begiven på flaskan. Han hade ett sommarställe i Skiveren, inte långt ifrån här där vi bor. Vi har ofta cyklat förbi hans hus som ligger lite på sidan om vägen och skyms av träd, då fällt några ord om honom. Det hände att han törstig och i svårt behov av dryckjom knackade på mitt i natten hos købmanden i Skiveren för att säkerställa intaget. Krag dog blott 64 år gammal på sommarstället. Tragiskt slut och för tidigt.
Vad jag också vet är att mytbildning förekom och gör det än i dag om denne rätt så karismatiskt framtonande Krag, att han var en visionär och idépolitiker, myten odlades och fortsätter att odlas. Det var lite av Kennedys över honom och Virkner. Båda såg bra ut, passade veckotidningsomslag. I TV-serien framställs han, spelad av Lars Mikkelsen, som en skicklig politiker, slug skulle jag vilja säga, som vet exakt vad han gör när han rekryterar medarbetare och bedriver sitt taktiska, politiska spel. Pragmatisk, en realpolitiker. Definitivt ingen visionär. Men fingerfärdig.
Osökt går tanken till Olof Palme, en annan skicklig S-märkt politiker. Runt honom, den mördade, också idealiserande mytbildning, han görs större än vad han var. Kanske blir det ännu viktigare med dylika skönhetsoperationer med tanke på vilka som nu befinner sig i den sedan länge stelnade rörelsens topp. Man kunde misströsta för mindre när man betraktar Ylva Johansson och kompani. Herrejesus, vilket värdelöst gäng! Och sådana skall mina skattepengar avlöna?
Sedan länge stelnad, som sagt. Samma utveckling i Danmark. Den tyske sociologen Robert Michels beskrev i ett klassiskt verk den centralstyrning som tidigt växte fram och långsamt förstörde socialdemokratin inifrån, han tolkade det som att en järnhård lag opererade. Men jag går inte med på att det skulle vara något oundvikligt, ingen legitimering av vad som hänt och korrumperade partigängare. Efter pionjären kom byråkraten och efter ungdomsåren mognad, vill jag minnas att jag satte som rubrik på ett kapitel i min avhandling.
Det är ljusår mellan Axel Danielsson (bilden ovan) i rörelsens skälvande gryning och den nuvarande partiordföranden i Sverige, var i hela friden hittade man den figuren, usel redan som fackbas. Ömkligt krypande för kapital och makt. Betongsosse med en överspelad föreställning om vad som är ett riktigt arbete. Bakåtsträvare, tillika oförmögen att beslutsamt agera när landet akut präglas av allvarliga samhällsproblem.
Vännen Jan Milch i Göteborg skickar en länk till en artikel om sossar i Sverige som blir högt avlönade lobbyister. En slickad typ som Niklas Nordström, tidigare SSU-ordförande. Göran Persson förstås, denne pensionsförskingrare som för detta borde ställas inför rätta eller kölhalas. Dessa S-politiker, som skrupelfritt låter sig köpas och snabbt byter skjorta. I en annan utmärkt dansk TV-serie, Borgen, förekommer dylika figurer. Och politiker som ingår osund symbios med medierna, precis som i Sverige, Almedalssyndromet. Glöm väljarna och folket. Skall detta eländiga mygelsystem kallas demokrati? Tillåt mig svara med ett bestämt och rungande nej.
Kan du se dessa danska serier, gör det bums. Men inte blir man glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar