Den nödvändiga olydnaden när chäfen lider av Napoleonkomplex

22 juni 1941. Startskottet för Operation Barbarossa. Det vansinniga tyska fälttåget österut. 

Har man läst Hitlers kelgris Albert Speer, samt fångat vad andra runt den icke-lyssnande Führern tänkte om denna galenskapsmarsch riktad mot huvudfienden Sovjetunionen, och om man bortser från efterhandskonstruktioner och tillrättalägganden, vet man att det fanns kritiska uppfattningar högt upp i statsledningen om detta projekt. 

Även bland generaler, erfarna yrkesmilitärer, inom Wehrmacht. Men: ingen sa någonting.

Ofattbart lidande. Så ofantligt många döda. Militärer och civila. Etnisk rensning och människoslakt. Förödelse och bränd jord. Stalingrad.

Operation Barbarossa, ett av de värsta historiska exemplen på lydnadens höga pris. I detta fall oerhört högt.

Kanske Tredje Riket i sig betingade det allra högsta priset för tigande, underkastelse och lydnad. Ett talande case om vad vi arma människor förmår göra - ännu mer icke. Var fanns civilkuraget? Modet? Beredskapen att offra sig? Bara hos några få, som vi vet. 

Jag läser om den nystartade Myndigheten för arbetsmiljökunskap i Gäfle. (https://www.gd.se/artikel/gavle-kommun/gavlebaserade-myndigheten-inom-arbetsmiljo-i-blasvader-personal-vittnar-om-sveriges-samsta-arbetsmiljo) När jag hörde talas om den första gången, trodde jag att det var ett skämt.

Det är ju sannerligen inte mer kunskap vi behöver! Vi vet redan det vi behöver veta om vad som skapar en god arbetsmiljö. Ett ledarskap värt namnet. Och, när det behövs, olydiga medarbetare. Ingen mer teori eller ideologi - praktik!

När jag förstod att till generaldirektör för myndigheten hade utnämnts en obehaglig liten jeppe, expert på management by fear, från Högskolan i Gävle, en figur jag väl känner till, anade jag att det inte skulle dröja länge innan arbetsplatsen blivit ett helvete för medarbetarna. En tidsfråga.

Och så blev det. Varifrån togs referenserna på karln? Hur i hela friden kunde han komma på fråga och rekryteras? 

Nu har medarbetarna, inklusive skyddsombud, vänt sig till ansvarigt departement, ytterst Ylva Johansson, en annan obehaglig figur, med en alarmerande skrivelse om vad de kallar Sveriges sämsta arbetsmiljö. En myndighet som har till uppgift att definiera friskfaktorer bakom en god arbetsmiljö. Frestande hånskratta åt eländet.

Jag noterar att inte alla på myndigheten skrivit under. De misstänker väl att den där 
tvärhandshöge figuren till chäf, med ett svårt Napoleonkomplex, kommer att studera listan för att straffa de kritiska och belöna hjonen. 

Maria Modig skrev för ett antal år sedan en bra bok med titeln Den nödvändiga olydnaden. Jo, nog är den nödvändig, det skall gudarna veta. Men var finns den på svenska arbetsplatser och annorstädes?

Att medarbetarna på arbetsmiljömyndigheten, framförallt de kvinnliga när fick höra att de var tjocka samt borde klä sig i kjol och högklackat (vart tog metoo vägen?) inte bara hivade ut Napoleon i Gäfle tyder på att den nödvändiga olydnaden saknades. Jag sätter den högt bland friskfaktorerna.

Bild: Wikipedia / David-Jacques-Louis