Jag försöker allt jag kan, jag lovar gott folk, att under min alltför korta Danmarksvistelse undvika bulletiner från det sönderfallande fosterlandet. Dylika förmörkar bara min sinnesstämning. Skjutningar och explosioner. Våldtäkter och överfallsrån. Vardagsmat numera.
Och så alla uttalade dumheter. Ett förgiftat samtalsklimat. Ett omöjligt.
Jag kommer inte undan. Nås av rubriker. Svischar förbi. Tar sig in. Med fara för ett redan högt blodtryck.
B-skådespelaren Kjell Bergqvist bojkottar GP. Efter att tidningen publicerat en krönika om hans favorithatobjekt nummer ett, SD, som inte föll den rättrådige på läppen. Journalistklubbens ordförande på tidningen uttrycker oro över samma krönika och dess konsekvenser. Sympatiserar uppenbarligen med Bergqvist.
Visserligen får och ska inte journalistklubben lägga sig i tidningens innehåll. Men ordföranden menar att det kan handla om medlemmarnas arbetsmiljö. Jag har svårt att hänga med. Hon tar ordet varumärke i sin mun.
Fattar inte hur hon kan vränga till det som hon gör. Vrida bort frågan från värnandet av yttrande- och åsiktsfrihet, GP:s roll därvidlag.
Bergqvist är ett pucko, värre än Schyffert och andra stjärnor i samma tycka rätt-bransch. Men drev kan han som alla puckon piska upp. Fackordförandens uttalande, tydligen anser hon att tidningsledningen skall vara varsam med vad som publiceras för att inte reta de korrekta och tappa prenumeranter, framkallar kalla kårar.
Vad är det för land jag skall återvända till? Var finns sans och omdöme? Reflektion och tanke?
I Gefle Dagblad medarbetade jag i över tjugo år och hade många läsare. På kultursidan. Slut med det. Efter att jag irriterat kulturredaktören Ekenberg genom att undra om inte tidningen skulle skriva något eget om Anders Ehnmark i samband med hans frånfälle. Inte bara ta material från TT. Det var inte populärt.
Nå, tidningen läser jag inte längre. Förutom sporten, för att kunna följa Brynäs och Sandvikens IF. Ledarsidans Bawar Ismail, som försöker att inte traska patrull.
Men jag undgår inte heller GD. Får veta att järnvägsmuseet i Gäfle skall arrangera direktresor till Ullared. Kanske i samarrangemang med blaskan? Tidningen:
- Vem vill du åka med dit?
Jag till Ullared? När helvetet fryser till is.
En krönikör undrar uppfordrande, och uppfostrande, när vi skall börja känna Netflixskam. Serietittandet har, enligt samma krönikör, nämligen klimateffekter. oklart hur. Jag tror jag blir tokig. Smittar den där Thunberg? Och mitt serietittande skall hysterikerna ge sjutton i. Liksom krönikörer som drabbats av solsting.
Kyss mig därbak. Säger jag bara.
Sinnesro införskaffas när jag matar koltrastarna med solrosfrön. Sädesärlorna och talgoxarna med korvbröd. Vänder nyhetsförmedlingen från fosterlandet ryggen. Låter blicken fångas av det böljande Vesterhavet. Intager evighetsperspektiv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar