Mikael Nyberg recenserar en bok som avslöjar de miljardslukande, läs: skattemedel, organisatoriska vansinnigheterna på "nya" Karolinska Sjukhuset i Stockholm: https://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/XgzQkg/sjuka-affarer-pa-nya-karolinska
Som skattebetalare och "vårdkonsument", eller heter det "brukare" på samtidens nyspråk?, tar man sig för pannan. Blir topp tunnor rasande över alla skeva turer på KS, som ytterst drabbar patienterna som väl ändå sjukhuset är till för. Eller har jag missat något?
Hur galet får det bli? Och det är ju inte "bara" där på KS organisatoriska vansinnigheter uppträder. Men på KS blir det extra tydligt.
KS är dessvärre inte unikt inom dagens offentliga sektor. Eller skall man säga OPS (Offentlig-Privat-Sektor) med en osalig blandning av offentliga och privata aktörer? I det senare fallet icke minst "konsulter" av olika slag som vet hur fett fakturera onödiga tjänster.
I KS fall, förutom McKinsey och andra, nyutexaminerade sällar från Handelshögskolan. Inte torra bakom öronen.
Jag känner alltför väl igen mönstret. Vilka föreställningar och tankefigurer som ligger bakom styrandet av den krängande skutan. Terminologin, tugget. Överadministrerandet, lägga tid och energi på totalt fel saker.
Den nedvärderande behandlingen av professionella medarbetare, verksamhetens bärare. Förskjutningen mot förflackning och låg kvalitet på tjänsterna.
Det som hände inom det högskoleväsende, där jag själv var verksam under decennier, förtjänar också beteckningen vansinnigheter. Glad vara utstämplad.
Jag bevittnade en urspårning. Men frågan är om det var en olycka. Eller någonting medvetet, verksamhetsförstörande, som skedde. Frestande bli konspirationsteoretiker när förklaringar till eländet skall sökas. Deprofessionaliseringen och dekvalificeringen.
New Public Management. Det skall lekas privatföretag. Min sista chäf, en liten besynnerlig flane från norduppländska Söderfors (därmed inget ont om orten), kunde ställa sig upp på avdelningsmöten och öppet bluddra i företagstermer. Kanske hade han fattat galoppen, eller också var han totalförvirrad. Möjligen samma sak.
Han var bara en av alla chäfer, enligt den rådande managementdiskursen som inte passar verksamheter med professionella medarbetare. Det gick tretton på dussinet. Nickedockor som rabblade "värdegrund" och "genus". Ideologi ställdes framför vetenskap.
Det värsta var kanske ändå inte alla puckon med höga uppdragstillägg, som den lille besynnerlige flanen, utan att de professionella medarbetarna teg och jamade med. (Paralleller till KS, minns Macciarini-affären, även om personal där numera röstar med fötterna.) Klart man kan skylla på effektiva, munnen tilltäppande, disciplineringsverktyg som den personliga lönesättningen.
Men till syvende och sist människor måste väl ända kunna klara av att se sig själva i spegeln? Hur kan man sova gott efter att ha demonstrerat ryggradslöshet?
Nå, liksom på KS fanns det, om än inte många, dissidenter. Själva ordet, som ju Nyberg faktiskt använder, vittnar om framväxten av en organisationskultur i totalitär riktning. När kritiska, engagerade medarbetare plötsligt blir dissidenter och skall straffas av makten, läs: chäfer.
Den tyske språkforskaren Victor Klemperer analyserade hur ordval avslöjar och ringar in ett samhällstillstånd. Resonemanget kan föras ned på organisationsnivå.
Vi kan inte ha det så här, konkluderar Nyberg med förtvivlan i undertexten. Instämmer. Men varifrån skall det uppror komma som han mer än indirekt önskar och efterlyser? Från vem?
Man kan bli nattsvart till sinnet av mindre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar