Den landsflyktige Auschwitzdoktorn Josef Mengele, även känd som Dödsängeln, undkom sina förföljare och därmed sitt straff. Men det var ytterst nära flera gånger att de tagit honom. Filmen Den tyske läkaren gestaltar hur mycket nära det var.
Men han hade hjälp och rönte beskydd av honom lojala hela tiden. Drunknade 1979 efter en hjärtattack, undgick rannsakning och rättvisa.
Man borde ha kunnat knipa honom. Enligt obekräftade rykten var han vid ett par tillfällen inom räckhåll för israeliska agenter utan att de lade beslag på honom. Fråga mig inte varför.
Minst en gång dök han upp i Tyskland efter krigsslutet.
Jag vill minnas att det är Claudio Magris som skildrar hur Mengele närvarar vid faderns begravning. Håller sig diskret i bakgrunden, alla övriga närvarande vet att det är han förstås, men ingen tipsar polisen om den efterspanade krigsförbrytaren.
I Den tyske läkaren möter vi inte en ondskefull sadist, ingen djävul i människohamn. Snarare en proper, vänlig och tillmötesgående läkare som erbjuder sig att hjälpa en flicka med växtproblem. Först i slutet av filmen tappar han den artiga masken, när han indirekt hotar en kvinnlig journalist som är honom på spåret.
Dagen efter hans brådstörtade flykt i ett litet flygplan, mördas hon. Ögonen har mördarna arrangerat så att de står öppna. Mengele hade förebådande, utan att hon förstod det, frågat henne: - Har ni någonsin sett en död människa med öppna ögon?
I Berlin fanns in på 1970-talet kvarlevor efter koncentrationslägerfångar, kroppsfragment som användes vid forskning.
Och nyss uppdagades vid sjukhuset Charité i Östberlin att flera hundra avrättade kvinnor i Tredje Rikets fängelser och läger, det vill säga resterna efter dem, fanns där. (En anhörig tipsade myndigheterna.) Nu vilar de i helgad jord på Dorotheenstädtischer Friedhof inte långt från Charité.
När jag läser om psykiatrin i dagens Skåne och hur vitrockarna planerar att ta i användning för patientbehandling något slags maskin som kan "bygga om" deprimerade människors hjärnor, elchocker är tydligen inte tillräckligt, tänker jag genast samma vitrockars kollega Mengele.
Stora samhällsvinster kan göras på på detta, jublar man. Deprimerade människor är kostsamma.
Vad blir nästa steg? Samhällsnyttiga maskiner som spar pengar åt det offentliga genom att minska, snarare eliminera helt, de stigande kostnaderna för alla äldre? Vad med alla som behöver personlig assistans. Någon kostnadsreducerande maskin lämplig för dessa? Den som lever får se.
Mengele småmyser därnere i hettan. Tankefiguren lever.
Bild: Josef Mengeles kranium. Benresterna efter honom används för forskning i Brasilien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar