Gud ske pris att jag hade fel!

Luciamorgnarna har alltid betytt något alldeles särskilt för mig. Slår till och med julafton vad gäller sinnespåverkan och hjärtats värme. Som barn fick jag uppleva hur min mamma lussade i uppgången på Barrsätragatan i Sandviken. 

Grannarna förväntade sig varje år att hon tidigt, innan gubbarna hunnit bege sig ned till Verket till förmiddagsskiftet, i fotlång vit särk seglade nedför trappan sjungandes med hembakta pepparkakor och lussebullar, balanserande hela härligheten på en stor, röd bricka.

För mig en skräckblandad upplevelse, eftersom hon bar en farligt svajande krona med levande ljus i håret. Jag bearbetade det genom att hitta på en berättelse som ingick i en antologi på

Bokförlaget Korpen. I berättelsen tar det eld i håret på lucian. 

Som det gjorde på en kvinnlig klasskamrat till mig när vår klass fyra ett år skulle lussa för hela Murgårdsskolan. När vi sömndruckna stod uppställda på rad för avmarsch råkade ett fladdrande ljus komma för nära flickans hår. 

Den redan stirrige magistern blev alldeles utom sig, försökte brådstörtat och utan närmare eftertanke släcka elden genom att ... Nå, jag har förträngt det otäcka som försökte hänga sig kvar på näthinnan. Kan inte skriva om det. Huvaligen. 

På det dagis, jo, jag fortsätter att kalla det så för det heter det ju i folkmun, där mina båda döttrar gick, ville alla flickor vara Lucia. Ingen invände mot det. 

Inget av de många barn, ännu mindre deras föräldrar, med utomeuropeisk bakgrund på Kapellgärdet i Upsala hade heller något att invända mot själva firandet som sådant. 

Att det skulle kännas fel och kränka dem på något vis. Detta utspelade sig långt före vår kränkningssökande, sjuka samtid som från statens håll deklarerats vara "mångkulturell".

I alla år, det har varit en kär tradition, har jag sett fram emot luciamorgonen i SVT. Klivit upp i ottan, kokat kaffe, dukat med lussekatter och pepparkakor, tänt ljus (i år batteriljus för första gången). Och så slagit på tv:n med sändning från någon vacker kyrka eller plats i riket.

I morgon klockan 07.oo bänkar jag mig på nytt. Utsändning från, snarare inspelat invid Sala Silvergruva. Min förväntan är stor. Väckarklocka ställes på 06.30. 

Befarade först, läste fel eller så hade de glömt att lägga ut förutom i SVT Play, att det inte skulle vara något i morgon bitti. Jag gick bums i taket, blodtrycket rusade - mot datorn för ordens heliga raseri!

Jag befarade, när jag först inte hittade i tablån, att det skulle visas missriktad respekt mot dem som av religiösa eller andra skäl knappast respekterar oss.Vi uppmanas ju säga God Helg och inte God Jul för att inte kränka alla muslimer som inte firar jul. En kristen tradition. 

Gud ske lov att jag för en gångs skull hade fel! Eller så ändrade sig SVT i sista stund... Misstanken kvarstår hos den klentrogne.

Foto: Sigtuna Humanistiska firar Lucia