Svensson och Forssell

Jag har bara sett brottsstycken från den show Lars Forssell skrev texterna åt till Barbro Svensson på 80-talet. Premiär hade den på Bacchi Wapen i Stockholm. Och framkallade jubel och idel lovvord. 

En annan Lill-Babs blev plötsligt synlig med hjälp av Forssells specialskrivna texter. 

Jag har alltid om samme Forssell tänkt, kanske en smula orättvist, att han av besynnerliga skäl vill lyfta populära artister som många, om än med viss rätt, har en ganska låg uppfattning om. Som jag, ursäkta, om Lill-Babs. Haft svårt för henne. Aldrig en favorit.

Plötsligt får jag för mig, en mild decemberafton på Stora Hotellet i Linköping, att se hela showen. Letar upp den på Öppet arkiv i SVT. Inspelat på Södra Teatern i huvudstaden.

Jag har inget emot att ompröva intagna ståndpunkter, tvärtom, blir gärna överraskad. Och nu blir jag det. Jäntan från Jäschö i Helsingland sjunger oväntat bra i denna för henne skräddarsydda show. Håller tonen. Stramar till det. Proffsig. Inte det vanliga publikfrieriet.

Att Forssell älskade franska chansons visste jag sedan tidigare, som det 50-talets barn han var, starkt inspirerad av George Brassens. Och nu fick han chansen att skriva en rad sådana, de passar onekligen Lill-Babs. Hon är ingen vissångerskans Barbro Hörberg, men hon fixar det.

Alla texter är förvisso inte bra. Vissa rent dåliga. Men flera riktigt bra. Det låter Theodorakis om flera av dem. Gör inget. Tvärtom. 

Jag tror att Forssell  hjälpte barndomskompisen Sven-Bertil Taube när han skulle sjunga in en platta med grekens visor. På svenska.

Märklig den där Forssell. Sammansatt. Han hånade  "fossilerna" i Svenska Akademien. Sedan tackade han ja till att bli ständig ledamot. Jag har läst honom ända sedan 70-talet, det började i Upsala. Hans poesi. Aldrig fallit för den. 

Inte heller pjäserna, som "Söndagspromenaden" eller "Haren och vråken".

Men nog ägde han, det får man ge honom postumt, en alldeles speciell och unik författarbegåvning som de starka dryckerna han inte kunde låta bli inte utplånade. Han förmådde alltid skriva.

Som när han anlitades av Folkteatern i Gefle för att förse dem med en pjäs. Han slog sig ned i stan, jag tror för en hel och betald månad. Drog kontinuerligt i sig bra med hojt, enligt vittnesgilla. Men en pjäs blev det.

Foto: Aftonbladet