En revolution var faktiskt riktigt nära att utbryta i Sverige 1917; den var på gång. Med uppblossande hungerkravaller runt om i landet och en rasande arbetarklass som kollektivt protesterade mot den orättfärdiga, kapitalistiska samhällsordningen. (Se t ex Hans Nyström, 1994: Hungerupproret 1917)
Men så kom överklassonen och reformisten, den kompromissvänlige Branting och göt olja på vågorna. Rösträtt för populasen, men ingen revolution.
Det kom sedermera att bli socialdemokratins roll under 1900-talet i Sverige: Att avleda den samhällsomstörtande vrede som riskerade att växa i folkdjupen. Inte klasskamp - förhandlingar. Saltsjöbadsanda. Samhällsfred.
Vi kommer inte att få uppleva ånyo någonting som liknar 1917. Uppgivenhet och modstulenhet har fått fäste efter allt trixande från politiker över partigränserna runt Nato och Ukrainakriget.
Folket är demoraliserat; det är den bestående känslan efter att ha försökt läsa av den dominerande tidsandan. Så det är fritt fram för makthavarna, vilket nu också sker, att införa frihetsinskränkningar utan att riskera mötas av ett brett, folkligt motstånd.
Det som pågår i Sverige, låt oss i ärlighetens namn tala klarspråk innan det är för sent, är ett långsamt avvecklande av demokratin. Ingen statskupp von oben, det behövs inte. Snarare de små stegens tyranni. (Begreppet myntat av amerikanen Alfred E. Kahn.) Svårt att upptäcka.
Släpper man, accepterar man, ett steg, följer sedan nästa. Och därefter nästa. I detta råder en inherent logik.
Det går att lura sig själv som medborgare, kanske ”undersåte” är en mer lämplig term eftersom min erfarenhetsbaserade övertygelse är att den medborgerliga medvetenheten inte är särskilt hög i Sverige, att inget allvarligt är på gång genom att tänka ”det där kan jag gå med på, det låter rimligt”.
Utan att se sammanhanget, famna helhetsbilden eller förstå hur ett steg, som i sig inte förefaller särskilt farligt, är ett sådant på vägen mot en omfattande, politisk förändring.
Ett exempel: när ordningsstadgan sätts före grundlagen. Av ordningsskäl, som kan tyckas rimliga, kan protestyttringar förbjudas nära där riksdagens ledamöter samlas. Moderata statsråd har nämligen känt sig hotade av vad som uppfattats av dem som påflugna demonstranter.
Bara att tumma på yttrande- och mötesfriheten, strunta i att beakta det som står i grundlagstext. Tydligen. Ingripandet förefaller motiverat.
Eller när staten likställer utomparlamentariska rörelser med terrorism och förbjuder i lag stöd till eller samröre med dessa. Samhällskritiska röster tystas. Terrorismen måste ju bekämpas, eller hur?
Steg för steg för steg. Med de demokratiska institutionernas hjälp avskaffas demokratin. Mönstret är historiskt bekant. Nazisterna i Tyskland visste hur den parlamentariska slipstenen skulle dras, steg på steg togs på vägen mot koncentrationsläger och likvidering.
Foto: Regeringen.se
Hörnet finns i lägenheten på Holmen i Gefle. Och där sitter Skriftställaren, full av tankar om ditt och datt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar