Enligt aktuella opinionsundersökningar så sympatiserar fler arbetare, närmare bestämt mervärdesproducerande män utan eftergymnasial utbildning, med SD än S.
Socialdemokratin synes ha förlorat sina traditionella kärnväljare. LO-kollektivet. De som historiskt sett, och ända från rörelsens gryning på 1800-talet, utgjort partiets ryggrad.
S är inte längre det arbetarparti som det stolta namnet indikerar - Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti.
Röstar på S gör markant många högutbildade kvinnor inom offentlig sektor. S kan därför numera betraktas som ett medelklassparti, ett tjänstemannaparti. Och det torde påverka vilka frågor som drivs.
Inte gagnas fabrikernas folk, ”mina” metallarbetare på Sandvik, längre av S. Oavsett retorik. Men jag förundras. Om S numera är kvinnornas parti framförallt. I höst röstar de på Magdalena Andersson och Mikael Damberg, om opinionsmätningarna slår in.
Vill då kvinnorna verkligen ha fälttåget mot Ryssland? Att det skall satsas enorma summor på krigsmakten, vilket innebär att inhemska, sociala behov förbli otillfredsställda? Av hävd typiska kvinnofrågor nedprioriteras.
Vi måste, i krigens värld, således fortsätta att leva med en allt sämre välfärd. En dåligt fungerande infrastruktur.
Att resa kollektivt, som jag och min livskamrat ofta gör, är att påminnas om bristande underhåll och skötsel.
Vill på socialdemokratin röstande kvinnor ha Nato-anslutning, avskaffandet av neutralitet och alliansfrihet? Främmande trupper på svensk mark? Med ökad krigsrisk, minskad säkerhet.
Jag förstår ingenting. Jag saknar Inga Thorsson, aktiv kärnvapenmotståndare och Alva Myrdal (tilldelades Nobels fredspris).
Jag känner mig inte trygg med Magdalena Andersson, hon tycks mig vända kappan efter vinden. En slipad realpolitiker som söker makten för maktens egen skull. Och jag förstår mig inte på de kvinnor som röstar på henne. För övrigt känner jag ingen som gör det.
Det är som om kvinnorna röstar mot ett bättre vetande. Eller kanske främst som en protest mot Åkesson och det förhatliga SD?
Ur ett kvinnoperspektiv utgör S det minst dåliga partiet. Eller hur förstå?
Foto: Inga Thorsson (Wikipedia)
Även publicerad på 8 dagar 2026-06-13
SAP kommer nog aldrig, dessvärre. vara för ”vanligt folk” som det var på -70 —-80 talet o även dessförinnan. Dags att vända det politiska etablissemanget helt ryggen?
SvaraRaderaNej, det är inte samma S; dagens S har endast retoriken gemensamt med tidigare versioner. Det är makten som lockar, glöm ideologi och övertygelse. Själv har jag inte röstat på många år, det skulle aldrig falla mig in att göra det.
Radera