Maktlöshet eller motstånd?

Bild: SF Anytime

Filmen "Dead Man´s Wire" (2025), i regi av Gus Van Sant, och som kan hyras på SF Anytime för 59 kronor, är baserad på en sann historia. I Trumps Nordamerika.

En berättelse om en man som känner sig förorättad efter att fult ha blivit lurad på markegendom av ett stort, samvetslöst företag. Därför kidnappar han sonen på dennes arbetsplats, i syfte att bedriva utpressning. 

Det var den otäcka fadern, spelad av Al Pacino (i en biroll) han egentligen var ute efter. Men denne är bortrest till Florida när den beväpnade kidnapparen dyker upp. Den skräckslagne sonen får duga. 

Dramat utspelar sig i direktsänd television. Reality-tv. Mannen tror sig ha lyckats med sin utpressning. Han har ju inför kamerorna lovats amnesti, ekonomisk kompensation och en ursäkt. Men det slutar inte väl. Snarare förutsägbart.

Filmen tar jag med mig i tankarna efter att ha sett den. Den lämnar mig inte, utan väcker funderingar på det eviga temat individen kontra makten. Ett från början ojämlikt styrkeförhållande.
   

Där det finns makt, finns det motstånd, enligt Michel Foucault. Makten är relationell. Ingen herre utan slav, och tvärtom, enligt Friedrich Hegel.

Men samtidigt är makten inlindande av den som utsätts för den, vill man tillägga. Bakbindande.

Lars Forssell ett exempel. Han häcklade så fort han hann Svenska Akademiens ledamöter. Fossiler. Förstelnade. Kalkbrott. 

Men sen lät han sig väljas in. Och häcklandet av de aderton tystnade.

Det ryktas att han ihärdigt drev på att Dario Fo skulle få Nobelpriset. En utdelning som framkallade starka protester. Den vänstervridne Dario Fo! Politisering av Akademien! 

Kanske Forssells inominstitutionella upprorshandling bestod i att nominera italienaren. Därigenom reta de högkragade gubbarna i den nobla församlingen. Behålla ryktet som salongskommunist.

På prestigefyllda MIT i Boston har Noam Chomsky lämnats i fred i alla år trots sin öppna kritik av USA:s imperialism och sitt försvar av yttrandefriheten. Minns hur han som en av få försvarade förintelseförnekaren Robert Faurissons yttranderätt.

I Sverige endast Jan Myrdal - vem annars? - som offentligt vågade det. När fördömandet i vårt land stod som spön i backen. Under ett besök av Faurisson. Till och med knytnävsslag riktades mot den misshagliga.

Filmen är, trots att den är så typiskt amerikansk i vissa avseenden, högst sevärd genom att tittaren börjar leta egna exempel på modiga individer. [1] Man funderar samtidigt över maktens motdrag.

Makten har flera verktyg till sitt förfogande för att kuva och ofarliggöra den som försöker att utmana den. Svikna löften (filmen). Repressiv tolerans (Chomsky). Kooptering (Forssell).

Även om motståndet kan förefalla resultatlöst, måste slutsatsen bli: gör alltid motstånd! Det är motståndet som gör människan till människa.

[1] Ingvar Bratt på Bofors ett sådant, se boken "Mot rädslan" (1988),

Även publicerad på lindelof.nu 2026-08-07