 |
| Bild: Amazon.com |
Jag blir inte klok på vad det är som pågår egentligen på Musks Tesla i Sverige. Den arbetsmarknadspolitiska konflikt som påstås vara den längsta i modern tid i vårt land.
Vad med fackets roll? Ena dagen strejkas det. Nästa dag avbryts strejken. Så strejk igen. Det har till och med givits en benämning som jag aldrig hört förr: jojo-strejk.
Hur det gått till när de strejkande nolltaxerats, begriper jag överhuvudtaget inte. (Statens långa arm?) Vilket givit allvarliga konsekvenser för det kontanta strejkunderstödet. Och för uppslutningen runt strejken från medlemmarna, kan man antaga.
Hur många som sagt upp sig och accepterat ett futtigt avgångsvederlag på några månader från Tesla är mig obekant. Och om det beror på Metalls velande. Det skulle inte förvåna mig om medlemmar tröttnat på jojon.
Gör facket till en kamporganisation, manade r:arna förr. Glöm Metall.
Det hävdas, ödesmättat, att strejken är viktig principiellt och inte bara handlar om Tesla. Utan om kampen för den svenska modellen. Det kollektiva förhandlingssystemet. Om man inte lyckas få till ett kollektivavtal, vilka blir konsekvenserna?
Är den svenska modellen på utdöende? Samverkansmodellen med fredsplikt.
Kanske behöver man inte måla fan på väggen. Kanske kan det leda till att en genuin tradeunionism föds på nytt. Med en lokal facklig kamp värd namnet. Utan att det dras i trådar centralt ifrån. Det skulle kunna mobilisera medlemmarna.
Jag studerade på 70-talet det lokala facket. Det mynnade ut i den omdiskuterade, av LO-ledningen peststämplade, avhandlingen "Från Konsul Göransson till MBL" (1979).
Historiska studier visar att facket självständiggjorts gentemot medlemmarna. De behövs inte för verksamhetens bedrivande. För att uttrycka det krasst. Rakt på sak.
Ta bara storavdelningsbildandet. Centraliseringen. De kollektivanställda reducerade till kontingentbetalande pappersmedlemmar. Ombudsmannamakt. Heltidsanställda funktionärer. Facket som försäkringsinrättning.
Medlemmarna förväntas hålla sig passiva. Sitta still i båten. Det är allt. Nå, de får inte vara med i SD eller hysa positiva sympatier för detta socialdemokraterna utmanande parti. Kollektivansluningen till S är visserligen borta. Men banden mellan LO och S förblir lika starka.
Och så, efter gruvstrejken och de vilda strejkerna som tog LO på sängen, den förkättrade arbetsrätten. MBL - tutan. Facket inlåst i arbetsrättens förhandlingsbur. Bakbundet.
Summa summarum. Jag är inte så säker på att det är så dåligt om striden går förlorad på Tesla. I syvende och sist handlar det om vad medlemmarna är beredda till. Som alltid. Den fackliga idén står och faller med dem.
FOTNOT https://arbetet.se/2026/08/12/forskaren-fackets-agerande-kan-bli-slutet-for-teslastrejken/ https://arbetet.se/2026/08/13/teslastrejken-tar-ny-fart-men-oklart-vem-som-strejkar/
Även publicerad i en något annorlunda version i Proletären 2026-08-20
Svenska modellen har ju sedan förra seklets början neutraliserat konflikter mellan arbetsmarknadens parter och bl a då banat väg för tillväxt välstånd, men även välfärd under industrialiseringens framväxt, genom en samförståndsanda, efter skotten i Ådalen 1931. Myntets baksida är väl att denna samförståndsanda också ”lagt locket på den kokande grytan”. Det är en berättigad fråga att ställa om det till och från inte blivit lite väl mycket samförstånd och för lite av ifrågasättande och opposition. Inte stora möjligheter till medbestämmande heller för den delen. Illusion och villfarelse.
SvaraRaderaPriset har varit högt. Klassamarbete kostar. Det har gynnat kapitalet. Dessutom. Jag har varit kritisk mot arbetsrätten från 70-talet. Även byggt på praktisk erfarenhet. Jag har ju, gubevars, varit SACO-ordförande på lokal nivå. Gisslan. Plågsamt i tider av varsel och uppsägningar. Maktlöshet.
RaderaJa, jag vet och är ju bekant med din doktorsavhandling, så klart och som du vet. Facklig ”kamp”, istället ofta ist en karriärssprångbräda till vidare avancemang internt hierarkiskt och så klart i linje med en ”samförståndsanda”. Man lär sig hur systemet fungerar. Kan alla turer. Eget bästa överträffar allas bästa. Gäller inte dig då såklart och det hedrar dig. Så var det inte förr, i gamla tider och i socialdemokratins vagga.
SvaraRaderaSocialdemokratin har i Sverige fungerat som en avledare av en befogad folklig vrede. Det började med Branting. Bort med Danielsson och Palm. "Min" socialdemokrati. Välfärd och få det materiellt bättre, ja. Men fortsatt underkastelse. LO bekände färg i samband med gruvstrejken. Att höra S i dag, Andersson och hennes sekreterare, är pinsamt. Och inget annat.
RaderaS ja. Ha.. det är märkligt. Fast det var tre decennier sen jag var politiskt intresserad, så gör det fortfarande nåt med mig att läsa om negativ kritik mot Hjalmar Branting. Jag var så politiskt indoktrinerad till S vid så unga år. Minns släktens anfader o patriark och ung ordförande i social- (el nykterhetsnämnden som det hette då) på -40 talet. Nackhåren reste på sig på honom när han konkluderade på -70 talet o på bred västgötska: ”Di har skrevet döligt om regeringa i Arbetet”. Barndomens upplevelser sitter djupt. Gör oss till den vi är. Så tacksam ändå för det sociala ethos jag fått med mig med modersmjölken. Myntet har alltid två sidor.
SvaraRaderaDu har koden, Micael. Apropå Branting. Min.mor tilldelades Hjalmar Branting-medaljen. Lojal mot S in i det sista. När Strandhäll tilldelades samma medalj, fick jag lust lämna mors tillbaka, som jag har i mitt förvar. Två så olika socialdemokrater. 1-0 till mamma.
Radera…tack!Lasse! (om jag uppfattat den där kodkrypteringen rätt. Rätt osäker där faktiskt.. mer vilsen med åren känns det som)). Nu när alla andra är borta, så kvarstår du för mig som en viktig vägvisare (som du iof gjort sedan 1988). även om jag är av det autodidakta slaget och mån om min integritet. … och ”mammas socialdemokrati”, det måste väl ha varit under Tage Erlander eran, el. är vi tillbaks till Per Albin Hansson? Kanske ingen avgörande skillnad i sammanhanget. Jag tycker definitivt du ska hänga upp den där medaljen på en hedersplats.
SvaraRaderaKoden delar vi. Jag lovar vara rädd om medaljen!
RaderaAlltså, Lasse. Jag har tänkt så mycket på det där med ”koden” och vad du menar med det egentligen, men så gick det upp för mig; det är ju sociala koder så klart och hur man för sig i en viss social kontext, utifrån upplevd erfarenhet.. Ja, men då har jag nog den där koden iaf då. Måste läsa er ”Mellan klasserna”, när den kommer. Kanske klargör saker ytterligare. Kul o dela koden m dig och hade också gärna delat på medaljen😉😂
SvaraRaderaNär man träffar någon med en annan bakgrund framgår koden tydligare än annars. Idén bakom Mellan klasserna var att se om vi, med olika bakgrunder, kunde mötas. Och hur.
SvaraRaderaSå spännande ..och viktigt.
SvaraRadera