Den tyske sociologen Max Weber (bilden) avled 1920. Korpralen med den fåniga rabatten under snoken hade ännu inte börjat spela en förgörande roll på den historiska scenen.
Men det var som om Weber, inom parentes en minst sagt snårigt skrivande sociolog, förmådde kika runt hörnet och kunde förutspå vad som ganska snart måste ske. En den insiktsfulla misstankens sociologi.
Inte för inte anade han även en kommande iskall polarnatt. Untergang des Abendlandes, som en annan tysk samhällsfilosof ödesmättat formulerade det.
Weber skiljde mellan olika källor till legitimitet för det politiska ledarskapet. En av dessa var karisma. Det hävdas ju än i dag att Hitler var en karismatisk ledartyp. Svårt att tro när man lyssnar på hans usla tal och beskådar hans framträdanden. Karisma? My ass.
När jag tänker karismatiskt ledarskap, tänker jag omedelbart utstrålning. Inget korpralen besatt, om ni frågar mig. Även om det vittnades om hans genomborrande blick som tydligen fick den som träffade honom att darra. Diktatorns maktfullkomliga blick.
Kanske berättar Tredje Riket mer om den, historien igenom återkommande, farliga lydnaden och totala underkastelsen. Behovet av en karismatisk figur som närmast blir en projektion. En kollektiv, nationell önskedröm.
Hitler dök upp vid en lämplig tidpunkt i det sargade, stukade Tyskland. Som sänd nedifrån helvetet. Tiden var mogen. Det eländiga samhällsläget anropade honom. Hade han inte dykt upp, hade man behövt uppfinna honom.
Legitimitetsbegreppet är centralt i den politiska kontexten. Utan legitimitet raseras förtroendet för den politiska ledningen. Ett raserat förtroende är ett oåterkalleligen förlorat sådant.
Och det är det vi bevittnar i Sverige i dag. Landet kan användas som ett talande case inom den statsvetenskapliga utbildningen. Förtroendet sjunker för de styrande, de icke-styrande frestande att skriva, politikerna. Landet saknar en substantiell statsledning.
Låt säga att Sverige låg på den sydamerikanska kontinenten. Säkert skulle militären fundera på att ta över och införa undantagstillstånd. I det krisartade, akuta läge som råder. Läget ropar på action men regeringen står handfallen.
Det enda den sittande regeringen har att erbjuda är att det skall tillsättas utredningar. Inrikesminister Dumberg, förlåt: Damberg, detta skämt på två ben, upprepar detta likt en papegoja.
Handlingskraft nada.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar