Till Högskolan i Gävle är knutna två religiösa extremister. (De kanske inte är de enda. Men kända.) Båda aktivister vid uppbyggandet av ett islamistiskt - notera islamistiskt och inte muslimskt - center i Uppsala:
https://samnytt.se/avslojar-drivande-person-bakom-islamistiskt-center-i-uppsala-domd-for-systematisk-barnmisshandel/?fbclid=IwAR2g_WS_dwa9dRX64Edz18uiQLW8pE3bMHQH_mU75bzZr_lH_LtcMuWTzA8
Utgör detta med dessa två offentligt utställda extremister, varav en dömd för barnmisshandel, ett problem för nämnda högskola? Jag anser det. Det riskerar att skada förtroendet för den statliga myndighet som högskolan utgör.
Det förtroende som den ovillkorligen måste ha hos skattebetalare och allmänhet. Som förälder riskerar det att oroligt undras: vågar jag låta mitt barn studera där, är det verkligen en bra miljö?
Därför skrev jag rektorn Ylva Fältholm och uttryckte oro. Hon bekräftade, på min begäran, att hon mottagit mitt mejl. Resten av hennes svar var till intet förpliktigande. Hon tackade för att jag engagerar (!) mig i högskolan. Hon kommer inte att agera.
Så tolkar jag svaret från myndighetschefen.
Jag skrev även Erik Wikström på Gefle Dagblad. Han svarade att när en kvinnlig journalist intervjuade Akmal Hyder med anledning av att den senare offentligt demonstrerat kvinnoförakt, visade han sig ju vara en trevlig person! Tablå.
Jag vet inte vad jag skall säga. Trevlig, är det ett argument?
De två aktivisterna, Hyder och Ullah, ingår i ett bestämt sammanhang. Krafter vill islamisera Sverige. Detta Sverige som har varit internationellt omtalat för sin jämställdhetspolitik, att män och kvinnor är lika mycket värda och skall behandlas lika.
Och med en regering som stolt deklarerar sig feministisk.
På högskolan pågår för övrigt projektet ”jämställdhetsintegrering”. Jämställdhet skall genomsyra alla utbildningar. Hela verksamheten.
De små stegens tyranni utmärker islamiseringen. Men inte så små, förvisso. Pojkar och flickor skall skiljas åt. I klassrum. På skolbussar. I badhus. I storstädernas förorter cirkulerar självutnämnda moralpoliser.
Hederskulturer har fått fäste. Kvinnliga elever kommer inte tillbaka efter skollov. Bortgifta.
Barnäktenskap ingås. Lägg till att judar förföljs. Parallellsamhällen existerar.
Listan kan förlängas. Det som den berättar är inte okänt.
Om man, högskolerektorn, GD-journalisten och andra, vägrar se eller erkänna dessa islamiseringens tydliga tecken. Varningstecken. Om man bagatelliserar. Ironiserar. Skämtar bort. Vilken blir följden?
Jag blir mörkrädd. Islamiseringen kan fortskrida. Utan att det bjuds motstånd.
Jag känner stark oro för mitt land och vad som sker.
Osökt går tanken till Michel Houllebecqs dystopi om ett Frankrike övertaget av islamister och den franska civilisationen förskingrad.
Skräckbild!
Ja Hyder och Ullah verkar ju vara trevliga typer! MEN, hold your horses, håll huvudet kallt och tungan rätt i mun är vad som gäller. Vad en anställd gör som privatperson har inte arbetsgivaren med att göra, mins av allt en högskoleledning. Börjar man ropa på fiskala åtgärder från det hållet försätter du dig själv i en omöjlig situation och sådana rop spelar bara islamisterna i händerna. Om du gör ett ingripande från det hållet legitimt blir protester mot diskriminering av andra som inte delar "värdegrunden" inte särskilt trovärdig.
SvaraRaderaMats, det är nog inte i första hand sanktioner jag efterlyser. Jag är medveten om konsekvenser och implikationer. Men jag vill exponera dessa figurer - båda försåtligt vänliga i vardagssammanhang om de inte provoceras - mot bakgrund av den islamisering som jag anser pågår. Om detta må vi vara oense. Jag ser och fruktar i förlängningen, förhoppningsvis långt bort, det dystopiska samhälle som Houllebecq målar upp i en mycket omdiskuterad bok. PS. Alltid tacksam och glad för dina kommentarer.
SvaraRadera