Yrkespolitikerns liv liknar analfabetens

Annie Lööf i tv-rutan. Utan förvarning. Blodtrycket stiger. Jag retar mig så in i baljan på hennes blotta uppenbarelse att jag har svårt att höra vad hon säger. Beskäftig. Syster Duktig, lyssnar inte på någon annan. 

Arbetsgivaravgiften skall sänkas. Enligt JÖK:en. Nu, deklarerar Alfred E Neumankopian Lööf, och hon låter som Ylva Johanssons papegoja, skall det bli lättare för ungdomar, nyanlända och de "som står långt från arbetsmarknaden" att "komma in" på den senare. 

De två sistnämnda grupperna kan nog klumpas ihop till en. Kanske alla tre.

Nyanlända är väl för övrigt ett överspelat, eller relativt, begrepp.Hur länge är man nyanländ och förtjänar särbehandling? Livet ut? Och vad med "ungdomar"? Medelålders, skäggiga afghaner?

Halleluja! Nu är det äntligen slut på den plågsamma, arbetsfria och bidragsberoende tiden för analfabeterna i Filipstad och på andra orter. De torde jubla. Nu får de ju knega och vara som vi svenskar. Göra rätt för sig, betala höga skatter. Även kvinnorna. 

Arbetslinjen für alles! 

Sänkta arbetsgivaravgifter skapar fler jobb, hävdar regeringen. Sakkunniga utredningar visar något annat. Men dessa kan ju den maktfullkomliga regeringen blankt strunta i. Ideologi går före vetenskap. 

Regeringen vet inget om, eller så är den tvärtom väl medveten om företagandets villkor. Därför statsråden valt att bli yrkespolitiker med livstidsanställning. Den vägen slippa marknadsutsatthet och otrygghet. 

Arbetslöshet må komma och gå. På kort eller långt sikt bestå. Lööf och kompani berörs icke. Deras bekymmerslösa liv är analfabetens. Men på en mycket, mycket högre ekonomisk nivå, förstås. Gräddfilens bekväma existens.

Jag är så innerligt trött på detta eviga arbetslinje-idisslande. Vem tror längre på det? Vem låter sig luras? Att de orkar. Men det är klart. Vad skall de annars säga? De har ju inget att komma med. Nada. 

Symbolpolitik, inget annat. Det handlar inte om jobben. Utan om statens oinskränkta makt. Att lägga sig i och klåfingrigt detaljstyra. Krångla till det för företagarna som en effekt. 

Såsom själv varandes småföretagare är jag den förste att vittna om detta. Storebror Skatteverkets idoghet när det gäller att kontrollera och jaga oss småfiskar torde vara unik i världen.

Analfabeterna i Filipstad och annorstädes - ljusår från arbetsmarknaden - kan vara lugna. Det är bara att lunka på och njuta av den arbetsbefriade tillvaron. Utan att behöva bekymra sig om försörjningen. Som politikerna.

Bild: Ivrig väntan på jobb.