Chäferna kommer från Fagersta

- Det kan inte vara sant! Du hittar på din filur.

- Nej, jag lovar. Men jag avslöjar inte mina sagesmän.

Samtalar med min vän Den likasinnade. Alltid givande. Få som han. Överlägsen begåvning. Slagkraftig. Humoristisk. Glimten i elaka ögat.

Liksom Skriftställaren dessvärre drabbad av besvärlig livslång åkomma som inte erkänns som arbetsskada. Fast den  borde. Båda nämligen chäfsallergiker. Plågas av irriterande hudutslag i närvaro av chäf. Blir lätt argsinta och oregerliga. 

Om tjurar instinktivt börjar frusta inför röda skynken och dylikt, sker detsamma med oss inför chäfer. Slår aldrig fel. Därför kunde man mot en rimlig dusör anlita oss vid rekryteringar om man inte vill anställa en typisk chäf. Men det vill man uppenbarligen. 

Ty dylika går det som bekant tretton på dussinet av. Jag vet inte vad som hänt. Sverige fullkomligt överlusat med chäfer på alla organisationsnivåer. Även inom offentlig sektor. I branscher med självgående medarbetare. Branscher som borde vara chefbefriade. 

Var i hela friden kommer dessa figurer ifrån. Bortadopterade oäktingar? Yttre rymden? Anden ur flaskan? En smitta typ ebola? Svårbehandlad. 

Den likasinnade har hört om en dupliceringscentral i Fagersta i mörka Bergslagen. Fagersta, 

”det svarta helvetet” har jag för mig fotografen Odd Uhrbom sa om den gudsförgätna orten. På väg in i Fagersta möts man av skylten: Här får du livstid! Djup ironi. 

Men den klentrogne tänker genast fängelsestraff utan rabatt. Gasar med andan i halsen på för att snabbt komma igenom hålan. 

På nämnda dupliceringscentral, maskerad till traktorverkstaden Carlzon och kompani (namnet förbryllande) enligt Den likasinnade och ägd av sydafrikanska investmentbolaget Nonmanagement Hippos, tillverkas chäfer. 

Ur samma gjutform, samma ingredienser. Sedan sprids de ut över det avlånga landet. Likt knott i Norrland om sommaren. 

Totalt oförmögna till ledarskap. Omöjliga att utbilda eller kompetensutveckla. Konflikträdda. Lömiga. Kryper undan med flackande blick vid direkt konfrontation. Bra på att hugga i ryggen. Fjäska uppåt.

Varken jag eller Den likasinnade, doktorsexamen i företagsekonomi med inriktning mot organisationsteori och ledarskap i bakfickan, tror det har något att göra med genus som det heter på postmodern svenska. Båda mött kvinnliga korkskallar i chefsbefattning. 

En av mina uslaste chäfer var en voluminös, på enkel svenska dunderfet kvinna från Staden utan nåd. - Man får inte vara dum, för då kan man bli bas! Undslapp jag mig muntert i ett obevakat ögonblick Citerande min morfar. 

Kalla, oförstående ögon från den extremt matgladas sida. Hennes främsta talang var att fara med osanning och utfärda löften skrivna i vatten. Förutom sleva i sig hemlagad ärtsoppa toppad med fettdrypande fläsk.

Man bör särskilt se upp med kortvuxna män! Jag lovar. De har komplex för sin längd, farligare än kobror i maktposition. Söker kompensation för sin närhet till marken. Är man lång och stiligt reslig som Skriftställaren ligger man risigt till med en kortvuxen chäf. 

Erfarenheten bekräftar det. Om och om igen. 

Läser att moderaterna nominerar den där Uffe-Snuffe Kristersson till ny partiledare. En tvärhand hög. Fattar de ingenting? Också han från Fagersta?