Snart relik från anno dazumal?Min salig mor, kyrkvärd och djupt troende, skulle gråta blod eller vända sig i sin grav om hon bara visste. Det blir tydligen allt vanligare i fosterlandet, nästan så jag blundar eller håller för öronen för att värja mig, med begravningar utan vidhängande ceremonier (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=87&artikel=6756148). Den döda direktkremeras och skickas ner i jorden utan vidare spisning. En ren transporthistoria. No big deal.
I forna DDR, närmare bestämt Lichtenberg en bit ut i Östberlin, har jag noterat många gravmarkeringar utan namn på. Anonyma bortgångna. Men det var den andefattiga realsocialismen, det. Sekularisering påbjuden, Stalin och inte Gud vägledande. (Intressant nog vilar dock icke de forna DDR-potentaterna anonymt, påkostade stenar är vad som gäller.) Men, i mitt Sverige. Vad har hänt? Vad berättar det?
Det dramatiska steget från kort liv till evig död, borde och förtjänar inte det att rituellt och högtidligt markeras? Självklart! Det värsta var att jag hörde någon, kan väl ändå inte ha varit en präst (?), skylla på att de efterlevande i dagens hektiska samhälle inte har tid med traditionella begravningar, de har det för jäktigt, för mycket att stå i - inget utrymme i den hårt pressade agendan för tidsslukande begravningar. Nästan så att jag, medan jag förtvivlat tar mig för pannan, utbrister: - Gud, förlåt dem, ty de veta icke vad de göra!
Vad är det för onådens tid och tragikomisk fars till samhälle jag lever i? Vad är längre viktigt eller avgörande, är något överhuvudtaget det? Shit happens. Man dör - ajöss med kadavret. As soon as possible.
Plötsligt fick jag en affärsidé! Det händer inte ofta. Varför inte förlägga begravningarna till McDonalds, som därigenom kan utvidga sitt koncept? Så kan anhöriga snabbt äta medan det hela avverkas, men utan prälle, sång och musik. Ja, kanske något litet ord i samband med att burgaren och fritten lämnas över. Kan inkluderas i kvittot.
På detta rationella sätt spar man värdefull tid, tar ingen sådan från arbete och konsumtion. Äta måste man ju i vilket fall som helst. Och fort går det ju på Donken. Det vet alla. Osmakligt? Äh, vad fan, som Johan Falk säger.
Jag är kristen och traditionalist och skall ha en riktig begravning i en riktig svensk kyrka med riktig präst, musik och allt. (Dock ingen smörgåstårta till samlingen efteråt!) Och jag skall vila i grav med riktig sten där namn och årtal präntats in. Helst Skriftställare också.
Människor skall kunna stanna till vid min grav, mina läsare skall veta var den finns om de vill uppsöka den och hedra mig, gärna med nedläggandet av en ros. Minneslunder, dessa massgravar i systematisk anonymitet, är inget för mig.
När jag var ett ungt och flammande rödskägg, sa vi: - Ett samhälle skall bedömas efter hur det behandlar sina fattiga. I dagens läge kanske det snarare borde heta: Ett samhälle skall bedömas efter hur det begraver sina döda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar