Sextioåtta - javisst!

I dessa yttersta dagar utkommer böcker om det mytomspunna, av somliga förtalade, sextioåtta. Den fortfarande attraktiva Åsa Moberg, född 1947, har publicerat sig i ämnet. (http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/OMEvO/rebell-pa-retratt) Likaså Jan Guillou, ett par år äldre, här finns det nog skäl att utfärda pösmunks- eller besserwisservarning. (http://www.arbetarbladet.se/kultur/bocker/jan-guillou-gar-loss-pa-1968) Om jag inte är ute och cyklar, har även akademiska historiker i Lund, födda förstås på 40-talet och med ett vänsterförflutet, ägnat 68 en mässa. 

Nå, mässa och mässa. Kanske bättre beteckna det bokslut. Eller ”läggas till handlingarna”. Eller sorteras in under rubriken ungdomens vilsna försyndelser. Som ung bör man vara radikal och vänster, sedan bör man mogna och bli klok. Är det inte så? Åh, fy satan vad trist det låter! Skulle det vara livet det?! 

Jag kommer inte att kunna räta ut frågetecknen ovan, jag har nämligen inte för avsikt att tugga i mig en enda av dessa nyutkomna betraktelser. Jag har min bild klar, den behöver inte revideras. Rödskägget har förvisso grånat på Skriftställaren, men sinnet är fortfarande lika flammande rött. Och en stolt 68:a är han den dag som i dag är, den ärrade Skriftställaren. 

- Jag kommer ihåg hur det var på Stockholms Universitet. Rena Maranata-stämningen. (Syftandes förmodligen på frikyrkligt tungomålstalande, vad vet jag.) Hävde en före detta kollega till mig ur sig utan att jag bett om det om 68. 25-öresprofessor i företagsekonomi, det vill säga befordrad sådan av ett regionalt lärosäte. Wikipediaintellektuell, det vill säga ytliga kunskaper men låtsandes som om de inte är det. Författare till ointressanta samhällsvetenskapliga böcker som han tvingat på studenterna. Jag ryckte bara på axlarna, han var inte med när det begav sig, det är jag övertygad om. Han hade hört på omvägar någon förtala detta 68.

Och så har vi den ömklige Göran Skytte, som klätt sig i säck och aska, och de andra välbetalda kappvändarna. Min enda kommentar: Äh!

68 för mig var och är: Det är rätt att revoltera, rätt att göra uppror! 68 - en antiauktoritär och kritisk hållning. 68, det är Rudi Dutschke och till försvar för människans bemyndigande. Till kamp mot allt som förslavar människan. 

Vi kommer aldrig mer att få uppleva något liknande som 68, i varje fall inte på de på svenska, intellektuellt hopsjunkna universiteten.

Jag tar naturligtvis inte avstånd från 68, så där som vissa håller på, förvisso inte bara flagellanten Skytte. Aldrig i livet! Men den pinsamma kårhusockupationen kan vi dock lägga till handlingarna. Ockupera sitt eget kårhus? Pinsamt var ordet.