Dyre vännen Gunnar Adler-Karlsson konstaterade för många år sedan i ett teveprogram - jag tror det hette Studio Ett - där jag själv också medverkade: - Politikerna varken vill eller kan skapa några jobb. Skulle de trots allt verkligen vilja det, så kan de inte.
Ekonomiprofessorn tyckte inte bara rakt ut i luften, han hade på fötterna. Hade även genomskådat myten om den fulla sysselsättningen. Numera omdöpt till arbetslinjen.
Arbetsförmedlingens ineffektivitet och svåra missbrukande av gemensamma medel är på tapeten igen. Inte första gången denna koloss kritiseras, det ska gudarna veta. Jag ser forna vänsterpartisten, som den fullblodsopportunist hon är sadlade hon om för att kunna nå en statsrådspost, Ylva Johansson dyka upp i Rapport för att besvara kritiken. Något hon inte förmår. Hur hon än vänder ut och in på sig.
Återigen hör jag det avskyvärda smittoordet ”utmaningar”, en omöjlig situation som ingen har några vettiga lösningar på laddas falskeligen positivt med ett nyspråksord. AF står, icke minst mot bakgrund av alla migranter varav många saknar lägsta graden av skolutbildning, kanske är analfabeter, inför ”utmaningar”, försöker Johansson framhålla. Men de går att klara.
Ministern konkretiserar dock inte hur det skulle gå till, det låter mest som ett mantra. Eller som fromma förhoppningar - som inte betyder någonting. Brutalt kunde den luttrade kommentera: Hon bara hittar på. Hon vet inte vad göra. Men hoppas vi köper hennes låtsaspolitik.
Jag gör det inte. Jag tycker inte om när offentlig lögn försöker operera.
Skriftställaren har, till vänners glädje och fienders sorg, blivit en gammal man. Tycker sig ha hört allt förut. Varit med och ofrivilligt med beskattade medel finansierat tok: instegsjobb. Jobbcoacher. You name it. Visserligen har utbildningsinstituts personal och jobbcoacher fixat jobb (om det förtjänar den beteckningen) åt sig själva, men det var väl knappast meningen. Prästen lever på synden, jobbcoachen på arbetslösheten. Eller?
I den region där Skriftställaren dväljs går näringslivsutvecklare och andra sköna juveler omkring, håller konferenser och anordnar workshops, visar Power Point-bilder och bikupar, den snackande klassen kunde en dansk säga. Inte sjunker arbetslösheten för det! Inte ökar sysselsättningen. Vem låter sig längre luras? Jag bara frågar. Skivan har ju spelats i många år nu, den borde vara utsliten.
Aldrig kommer politiker som Ylva Johansson och hennes gelikar att tillstå det som vi andra redan vet: man skapar inga jobb. Om man inte är Hitler eller Stalin och bygger motorvägar och kanaler, kommenderar fram arbete. Man får heller inget jobb. Det är ingen gåva från någon välvillig.
I detta perspektiv kan vi se Arbetsförmedlingen. En ideologiserande myndighet som är till för att dölja och legitimera. Ingenting annat. Och nästa år är det val, då gäller det att lägga på ett förskönande kol.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar