Förneka inte Din storslagenhet!

12 maj 1921 föddes Joseph Beuys. Jag hörde talas om honom första gången i Upsala under de rödskäggiga åren. En materialistisk samhällsuppfattning var den gången påbjuden, kombinerat med en deterministisk människosyn. Samhället bestämmer medvetandet, basen överbyggnaden. Allt annat idealism och voluntarism, ett skällsord.

Och att då få höra om Beuys med den implicit uppmanande devisen: Jeder Mensch ist ein Künstler! Människan är fri att skapa och forma sitt liv - men endast om hon vill och vågar. Och en andlig varelse är hon. Inte blott de sociala och materiella omständigheternas fånge, hon kan vara något betydligt mer. Spontant slog jag ifrån mig: flummigt. Sedan släppte jag honom.

På 1990-talet föddes en idé hos den legendariske Gert Nilson på Bokförlaget Korpen att ge ut en serie böcker på temat Livskonst. Tanken var att starta med Beuys. Översätta texter av honom, mannen som älskade att tala om och teoretisera sin konstnärliga verksamhet, älskade att iscensätta vad han fyndigt kallade sociala skulpturer.

Änkan Eva sa dock blankt nej. Då skickades frågan till mig från Gert: Kan inte du skriva en introducerande bok om Beuys? Jag tackade ja, det gick lite väl snabbt. Jag hade i och för sig redan tackat ja till att skriva ett introducerande kapitel till den samling texter som var tänkta att ingå i den planerade volymen. Nu skulle det skrivas en hel bok! Av en som inte var konstvetare. Och skeptisk, om än oreflekterat, gentemot Beuys.

Vad i hela friden hade jag givit mig in på?

Jag sjönk ned i fåtöljen med min Mac i knäet, satte i gång, rättare sagt försökte göra det. Inte gick det geschwint. Som annars när jag skriver.






Vesterhavet


Motstånd från första början. Dels för att det var en beställning, inte min egen idé. Ännu mer för att jag inte hittade min egen ingång till den mångsidige tysken. Enmansrörelsen, som någon träffande beskrivit honom.

Sommaren 1997 tog vi som vanligt av till Nordjylland och det blå huset utanför Tversted invid Vesterhavet. Med i bagaget tjocka böcker på tyska. Dessa plöjdes en efter en. Jag klev pliktskyldigt upp tidigt om morgonen och satte mig att läsa. Men kom ändå inte i gång med mitt skrivande. Allt var ju redan skrivet! Kändes det som. Vad kunde jag tillföra? Vilket skulle mitt bidrag vara?

En dag tar jag bilen för att åka och handla en rejäl bit Gamle Ole och nybakat bröd med birkes på inne i Tversted hos købmanden. Högt uppe i skyn kretsar en örn. I den del av Nordjylland där vi håller till är det gott om de stora, majestätiska fåglarna. Just denna har med blicken fångat ett byte långt därnere på marken. Örnen bringar död. Offret är hjälplöst, oanande vad som snart väntar.

Och plötsligt seglar en rad från en svensk film in i medvetandet: Du tror du undkommer döden, men rusar rakt in i hans famn.

Där hittade jag min ingång för att kunna skriva! Plötsligt stod det klart för mig vad boken skulle ha för grundton. Vi riskerar att dö medan vi lever. Dö andligt. Förtorkas. Passiviseras av uppgivenhet. Förtvivla. Bli likgiltiga.

Beuys samlade verk är en protest mot den långsamma döden i livet. En protest att inspireras av. Hämta livsmod från.




Nu kunde jag skriva. Det blixtrade i gång. Och det kom att bli min mest uppskattade bok. Tre upplagor så här långt. (1998, 2001 och 2015.)

Jag inbjöds från en rad olika håll, ibland oväntade sådana, att komma och berätta om Beuys. Minns särskilt en kväll i bokhandeln Örnen (!) i Örnsköldsvik. (Bilden ovan, boklådan numera nedlagd finner jag på nätet.) Inte trodde jag det skulle komma många själar en helt vanlig vardagskväll. I det hockeytokiga Ö-vik! Jag var till och med orolig för det, förmedlade det till arrangörerna. 

Bokhandeln fullsmockad, inte en ledig stol gick att uppbringa. Två laddade timmar med en mycket intresserad publik som hela tiden var på. Efteråt satt jag trött, men uppfylld och lycklig, i mitt hotellrum medan natten sänkte sig över staden.

Förneka inte din egen storslagenhet!

Lev - medan du lever!

Varje dag försöker jag hörsamma Beuys.