Knappast högläsning ur Kapitalet från Skytte
Jag tillhör 68-generationen och dess upproriska anda - det är jag stolt över och kommer aldrig att förneka! Vi var unga och röda. Många var det på den tiden. Sedan återvände en hel del av dem som skanderade och protesterade som värst till fadershuset. Sålde sig till mediemogulen Jan Stenbeck, han älskade att enrollera dem och menade att de var överlägset intelligenta samt arbetssamma och flitiga som få, eller bankerna. Klädde sig i säck och aska. Spydde galla över den tid som varit. Jag kunde räkna upp många kända namn.
En ömklig figur som Göran Skytte (bilden ovan) håller på så där och tar avstånd från sin egen historia. Jag har själv hört honom och hans tröttsamma tirader. En borgerlighetens pajas.
Ingen intellektuell reflektion eller anständighet. Inget moget övervägande eller argumenterande. Helomvändning. De hojtar, för att låna Myrdals uttryck.
Från stalinism kan man ta klivet direkt till rå nyliberalism, i dess mest förblindade och fundamentalistiska variant. Det gjorde ekonomen Kurt Wickman. Hyllade knäböjande Stalin i en bok han inte vill bli påmind om. En sådan figur är föga trovärdig, förstås. Han har förbrukat sitt förtroendekapital som intellektuell. Vad byter han till för skjorta nästa gång?
Nättidningen 8 dagar läser jag alltid. Kände mig hedrad över att få medverka som krönikör. Tidningen redigeras av ett gammalt rödskägg, Stefan Lindgren. Påläst och kunnig som ytterst få i detta land. Häromdagen, när jag som vanligt och med stor behållning läste honom, han kommenterade Ola Larsmo och dennes förvrängning av vad Jan Myrdal, numera legitimt hatobjekt för gamla vänstermänniskor (man kunde nästan tro det handlar om fadersmord), skrev om Faurisson, greps jag plötsligt av oro.
Vi har ju med förfalskare att göra. Om de så kallar sig Larsmo eller något annat. Den dagen de som kan korrigera det förfalskade och förvrängda, tillhandahålla fakta i målet och ställa rätt, inte längre finns - ja, då är vi sannerligen illa ute. Det redan eländiga offentliga samtalet kommer att förfalla ännu mer.
Så nog finns det skäl känna oro. Lindgren (bilden nedan) tycks mig omistlig.
http://www.8dagar.com/2017/05/ola-larsmo-om-delblanc-moberg.html
Kurt Wickman ja! Och glöm inte heller Klas Eklund! Hans verk Är Sovjet kapitalistiskt? står sig väl. Finns tillgänglig på nätet. Gjorde sedan karriär som högersossarnas ekonom. Nu kan jag i och för sig förstå att människor byter åsikt. Förutsatt att det grundats på intellektuell reflektion där man prövat sina teser och funnit dem ohållbara. Men i dessa herrars fall handlar det om snöd kalkyl över vad som gynnar karriären. Det finns egentligen endast en typ av människor jag föraktar: opportunister.
SvaraRaderaIntressanta kommentarer från Dig och Stefan om Myrdal och de s k förnekarna. Ett enkelt påpekande från JM i sammanhanget; utgå inte från att en politisk motståndare har fel i allt!
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaWickman var jag kollega med. Han berättade att han kom till besinning i Nordkorea (!), vaknade upp. Jaja.
SvaraRaderaEklund, ja. Med i SKP tror jag.
Och sedan har vi Aschberg, Peppe Englund, Scherman och en massa andra.
Helt enig med dig, Mats.
Föregås det av reflektion, bra.
Tigande opportunister fick jag nog av på högskolan.
Klas Eklund var trotskist. Måste rätta dig på en annan punkt och då inte bara för att jag är petimäter. David Irving är inte historieprofessor, inte ens akademiker. Han har bara förakt till övers för akademiska historiker ("skriver av varandra") och det absurda är faktiskt att han aldrig skrivit något om förintelsen. Högerradikal och en gång anhängare av Enoch Powell. Osympatisk i sina vårdslösa utfall och möten med högerextremister, men en av de främsta kännarna av Tredje Riket. Jag tycker han är läsvärd i trots av hans värderingar och ganska platta historiesyn.
SvaraRaderaGlad för dig, Mats.
SvaraRadera