Vänskap är att samflanera

Vitabergsparken

Det började med att han en dag ringde mig.
Och för ovanlighetens skull svarade jag i telefon.
Han skrev på en uppsats i Idé- och lärdomshistoria vid Stockholms Universitet om medborgarlön, rättare sagt utopister, och räknade, mycket hedrande, in mig bland dessa.
Universitetsstudierna blev för övrigt en stor besvikelse för honom.
Han, skarpare i bollen än de allra flesta, övergav understimulerad universitetet och okritiska ideologiproducenter.

Någon hade försett honom med mina böcker om medborgarlön, detta var i mitten på 1990-talet. (http://www.adlibris.com/se/bok/arbetets-dod-och-medborgarlon-en-essa-om-det-goda-livet-9789173746090)

Plötsligt, till synes bara så där, på sidan om vårt samtalsämne:
- Vet du vad dom du ständigt refererar till är födda i för stjärntecken?
- Nä.
- Dom är vågar som du. Lufttecken. Eller så är dom eldtecken. Vågen undviker som bekant jordtecken.

Hasse smulade sönder mina fördomar om astrologin.
Det har inget med veckotidningarnas eller kvällstidningarnas hopsnickrade horoskop att göra.
Måste tas seriöst.
En gång ett av huvudämnena vid Sorbonne.
Alla de stora, empiriskt inriktade och metodologiskt omsorgsfulla, naturvetarna astrologer.

En vänskap inleddes som består än i dag och bara har fördjupats.
Bröder.
En intellektets och själarnas gemenskap.

Bäst när vi samflanerar på Söder i huvudstaden.
Uppsöker Nacka Skoglunds forna adress på Katarina Bangata,
står en stund utanför porten - i andakt.
Om våren, när vädret tillåter, häckar en stund i Vita Bergsparken, där Carl-Anton ledde sina tv-kvällar, scenen nu riven. (https://www.youtube.com/watch?v=JQh_khQmjH4)
Det ekar från när det begav sig, jag blundar och hör Monica Nielsen med beslöjad röst framföra sina chansons.

Cornelis grav. (Även han framträdde på Carl-Antons tiljor: https://www.youtube.com/watch?v=o8FD1gdyxa0.)
Den mycket beläste och bildade holländaren var en stor poet, även om samlingen En handfull gräs inte var så lyckad, i en centraleuropeisk tradition.
Men den skrålande publiken ville ha honom till att hålla sig till Hönan Agda och Brev till kolonien.
Brombergs förlag gav ut hans dikter, det lyckliggjorde honom, han fick sitt erkännande, men var redan döende.

Hasse är en Guds gåva till mig.
Sonnevi skrev en gång om att de människor som finns här, är de enda som finns.
Det låter tillspetsat, men förtjänar beaktas.

Jag vill vara rädd om dem som finns för mig i mitt korta liv, vi kommer alla en dag att vara borta.