Radiotjänst, sa Harry Isaksson

I minnets innersta vrå bevaras ljusskimrande för alltid malmfälten och vännerna. "Radiotjänst", sa Harry Isaksson. "Dom har ringt från Radiotjänst och vill att jag tar mig ned till Stockholm." Radiotjänst. Så hette det ju. Lät som en myndighet. Med auktoritet. Någon att lita på.
Tolvslaget lyssnar jag till varje dag i P1. Halvt öra lånar jag till Dagens dikt. Har svårt för de tillgjorda rösterna. 12:30 Dagens Eko. Samtidigt dansk lunch. Smørrebrød. Kaffe till. Ingen lille en. Ingen håndbajer. Tro inte det! Jag lever mitt liv skrivande och det ostyriga huvudet måste hållas i schack.

Glömmer aldrig den vitmålade radion, en väl tilltagen tingest, i sängkammaren på Smedsgatan i Staden utan nåd. Farsan varit där med penseln. Liksom han gav sig på sjöstjärnor vi  medfört från semestervistelse i Brantevik. Ingen förstod varför. Mamma inte glad över tilltaget. Knorrade över "upplänningar" och deras konstigheter. Farsan kom ju från Dannemora. Dagens Eko och framförallt väderleksrapporten på hög volym där inifrån sängkammaren.

Jag förknippar radion med nationen sammanbindande händelser.  Ingemar Johanssons knock 1959. Men mina sympatier låg hos Floyd. Vi tyckte synd om negrer. Man sa negrer på den tiden. Hylands "den glider in". Plötsligt minns jag hockeybacken Roland Stoltz klassiska replik, när han långsamt skrinnade fram till Hyland på Johanneshov under en landskamp: - Prata inte så fort Lennart, vi hinner inte med!

På 60-talet när jag förärats egen radio (efter att vi bildat rockband kopplade jag min elbas till den), av svårbegriplig anledning med ratt på och förmodligen något för Antikrundan i dag, i pojkrummet missade jag aldrig Kjell Alinge och Janne Forssell. Den förre, som gick bort på tok för tidigt, ett radiogeni. Obetalbart när de skulle göra provokationsradio. Ropade högt ut i etern: Alla i Säffle är fula!










Grundberg


Väl på plats i Gefle har jag lyssnat så ofta jag hunnit på Cityradion, frekvens 102,7. Den oefterhärmlige Bosse Sundström, inte längre kvar i etern. Frän och direkt i kommunikationen med lyssnarna. Nästan oförskämd. Snoppade bryskt av den han nyss samtalat med: "Där försvann han!" Frekvensen övertagits av Radio Nattsudd med Svante Grundberg i spetsen. Härlig kuf. Original. Han liksom flanerar i etern och sprider tankespån. Låter förströdd. Förmodligen superförberedd.

Radion passar inte alla pratare. Ingen nämnd, ingen glömd. En känd och med priser överhöljd kvinnlig programledare som irriterande flåsar efter varje mening. Men en riktig radiobegåvning är musikkonstnären Mikael Strömberg. Oförglömligt hans lysande program om kompositören, den mer egensinnige än någon annan, Karl-Erik Welin. Jag tecknade ett porträtt av Welin i avsomnade kulturtidskriften Montage. Herrans massa år sedan, känns det som. Intervjuades av den anledningen av Strömberg. Redigerade med skicklig hand. Fick mig att låta riktigt begåvad. Kors i taket.

I P4 Gävleborg fångar örat en annan begåvning. Om än på en annan bog än Strömberg som håller till i P1, allvarskanalen. Den gladlynte Larry Forsberg. Sprider trivsel med sitt befriade sätt att vara i etern. Man mår bra av att lyssna till honom.













Nu blev det bara gubbar. Vad skulle FI säga om denna extremt patriarkala bias? Måste därför bara nämna Stina Wollter, lätt hes men varm röst. Karlavagnen i P4 sena söndagskvällar. Personligt och intimt om angelägna ämnen. Lyssnarna ringer in. Wollter skickligt och empatiskt småpratande med den inringande. Brukar lyssna liggandes i sängen. Ett program som kräver aktivt lyssnade - vet förresten inget värre uttryck än skvalradio! - och därför radion som medium. Skulle aldrig fungera i TV.

Inget slår radio!

http://www.stockholmsfria.se/artikel/19536 (Om Harry Isaksson)
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/488088?programid=4112 (Lyssna till Mikael Strömbergs program om Karl-Erik Welin!)