Vem vill väl vara ett puckhuvud?

Legendaren Tommy Sjödin, numera assistant coach (Foto: Bildbyrån)



När Kjell Damberg, älskad coach för juniorkronorna när de vann OS 1981, och jag skulle dra i gång Sport Management vid Högskolan i Gävle, hördes snart varningsrop inifrån hockeyvärlden. Det hette att hockeyspelare - en av våra målgrupper, förvisso inte den enda - saknar läshuvud. Att försöka sätta dylika på skolbänken, bortkastad möda! 

Nå, vi hade nedsläpp på kursen. Första gången jag var med om att TV och tidningar var på plats vid en kursstart. TV hade dyrt och heligt lovat att inte rigga upp kamerorna inne i lektionssalen. Men verkade ha ”glömt” sitt löfte, när det var dags. Trots att jag vädjat till dem, tillräckligt nervös ändå.

Bänkade sig gjorde legendarer som Ove Molin, Janne Larsson och Tommy Sjödin. Förutom sådana som Anders Wikström från Gefle IF, akademiskt välmeriterad. Domarlegendaren Thomas ”Kuben” Andersson. Lite av primus motor på kursen. 

När legendarerna rörde sig i korridorerna, eller hängde i studentkafeterian, väckte det stor uppmärksamhet. Nyfikna blickar från övriga studenter. Rena gratisreklamen för högskolan. 

Att hockeyspelare skulle sakna läshuvud gav inte kursen belägg för.

Och att högskolan inte behöll och vårdade denna kurs, i en region så präglad av idrott, utan avvecklade den, förblir en gåta. Hur korkad får man vara på en statlig inrättning? Kanske den enkla förklaringen till att den lades ned var att Lasse Ekstrand, HiG:s infant terrible och ständigt motarbetad av usla chäfer, var huvudman...

Sport Management var tänkt som en utbildning för tiden efter den aktiva karriären. Ge kompetens för att arbeta med ledarskap, marknadsföring eller ekonomi. När vi försökte locka yngre Brynässpelare, fick vi dock nobben. Alla drömmer om A-lagskontrakt och i förlängningen NHL. 

Jacob Silfverberg, inte gått Sport Management







Såtillvida har Bäckström, Silfverberg och deras gelikar spelat en negativ roll som idoler och förebilder. Vi vet ju att det trots allt inte är många som blir mångmiljonärer där borta i Amerika och Kanada och kan köpa lyxkåk på Guldkusten utanför Gefle. Därför borde man vara mån om att ha något att falla tillbaka på. Men icke.

Tanken gick till Sport Management, när jag följde det framåtvirvlande Brynäs i SHL förliden vinter. Torftigheten i intervjuer med spelare och tränare. Bristande verbaliseringsförmåga, för att uttrycka det magisteraktigt. ”Det känns bra.” ”Det gäller att jobba på.” Och så vidare. Floskler och intigheter.

Läsesal?




Om jag inte missminner mig, prövade den uppslagsrike som få, Leif Boork, att ställa in skönlitterära böcker i omklädningsrummet, när han tränade Djurgården. Förutom att han tog ut laget på överlevnadsövningar, enligt ryktet ingick ätandet av ormar. Inte vet jag om någon spelare öppnade någon bok, tveksamt.

Kanske skulle en obligatorisk kurs i Sport Management även utveckla den verbala förmågan? När man måste använda ord och träna argument. Ingen spelare, eller tränare för den delen, vill väl framstå som ett puckhuvud?

PS. Ge de inblandade i C More Sport en kurs i intervjuteknik! Och upplys dem om att det inte är radio de sysslar med. Dra ner på det irriterande ordflödet, vi kan se själva.

http://www.gd.se/tva-herrar-pa-gang-att-fa-hogskolan-sportigare
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=99&artikel=1398535 (Om utbildningen i Sveriges Radio)