Jag förstår mig inte på Jonas Sjöstedt

Svärmorsdröm, sa man förr.

Goddagspilt.

"I alla fall snäll", kunde min mor säga om någon. 

När hon inte kunde komma på något bättre.

Han är ingen Oskar Lafontaine.

Ingen CH.

Ingen retoriker av rang.

Mest förnumstig i offentliga sammanhang.

Påminner snarast om en beskedlig matematikadjunkt från Katrineholm med pedagogik i blick.

Påläst och kunnig, lite av en besserwisser när han belåtet rabblar fakta

och slår Major Björklund på fingrarna.

Ord som " klasskamp" tar han inte i sin mun.

Dörren till garderoben med de röda liken har han bommat igen.

När han påminns om dem av sådana som älskar påminna om sådant,

blir han förnärmad.
Den lille gossen träder fram. 

Inget av vad han politiskt föreslår och driver genomförs.

Makt kommer han aldrig att få.

Heller ingen statsrådspost.

Kanske blir han landshövding i Gävleborg en vacker dag.

Förr sa man kamrat 4 procent.

Han leder parti som inget annat är än ett stödparti till S.

Gläfser till ibland, som alla knähundar.

Rädd om vänster-imagen.

Hög ersättning uppbär han för sitt uppdrag.

Vi skattebetalare står för fiolerna.

Fet pension väntar. 

Barre på Östermalm sitter han inne med.

Kapitalisterna kan sova lugnt.

Sjöstedt vinner på att systemet består.
Nog innerst inne glad att Vänsterpartiet aldrig blir särskilt stort. 

Mamsell Anderssons devota stöd har han, i vått och torrt.

Hon är bedårad.

Kanske trivs han med sitt liv.

En politisk gärning som inte leder till någon förändring.
Politik som självändamål?

Vad vet jag.

Men han ler ofta belåtet.

Jag förstår mig inte på Jonas Sjöstedt.