- Du ska vara präktig.
Bannade min mor, nykterist med fruktan för spritdjävulen.
Sköta sig, arbeta och ta hand om familjen.
Inte festa.
Den som festar går det illa för.
Hon ägde en uppsjö av exempel på urspårade, spritindränkta liv på bruket.
Musikborgen Valhalla i Sandviken
Alkoholen kom tidigt in i mitt liv.
En av mina bästa kompisar var diabetiker, förskrevs utvärtes sprit, så brännande stark att håret reste sig, om än utblandad med sockerfri läsk, förskräckligt äckligt bara förnamnet.
Läkaren som förskrev anade oråd, tillsatte kräkmedel, jag glömmer aldrig en höstafton utanför den legendariska musikborgen Valhalla i Sandviken under en skoldans med Lee Kings på scenen, trodde jag skulle dö.
Storfräsare
Som solosångare i rockbandet Two Good Reasons var förstås drogerna ett måste.
Man ville ju vara som de stora grabbarna.
Keith Richards och de andra storfräsarna.
Men det stannade vid hasch, inga stora mängder.
Desto mer alkohol.
En gång ännu en legendarisk musikborg i Sandviken
Jag fick för mig att jag var bättre med lite innanför västen innan jag klev upp på scenen.
Scenskräcken vek undan, slappnade av och sjöng som en gud.
Minns gig när jag var så ända in i arslet bra, för att travestera Lars Molins farsa, tyckte jag själv.
En spelning i Fagersta, när jag bara var så kanon, helt outstanding.
Enligt egen uppfattning.
När vi skulle lira förband till Jimi Hendrix på Jernvallen i Staden utan nåd hade vi dyrt och heligt lovat vår manager att vara nyktra, bakom oss ett par spelningar när det spårat ur.
Annars skulle han bryta samarbetet med oss.
Minns det som en katastrofspelning, inför mycket stor publik, på läktaren fanns den kvinna som skulle bli min första hustru.
Stumt och dött från första ackordet.
Vi var inte där.
Längre fram i livet kom jag i kontakt med Minnesotamodellen och de tolv stegen.
Rabblandet.
Man får ta sig ett återfall, som modellen lovar.
Man är ju sjuk.
AA alkoholistens motsvarighet till den sockersjukes insulin.
Säger man också.
Och man blir aldrig frisk.
Så inget konstigt om man tar sig ett återfall.
Man kan med modellens hjälp leva ett helt liv i självbedrägeri.
Utan att bli nykter.
- Dålig karaktär.
Skulle morsan sagt.
Vilket ursäktande struntprat!
Syftar inte på morsan, utan på modellen.
Livet är svårt, vem förnekar det, jag har själv haft mycket svårt att leva vardagsliv.
Då fanns alkoholen.
Handen på hjärtat.
Roligare vara full än nykter, varför sticka under stol med det.
Men man kan inte vara full jämt.
I glada grabbars lag
Bannade min mor, nykterist med fruktan för spritdjävulen.
Sköta sig, arbeta och ta hand om familjen.
Inte festa.
Den som festar går det illa för.
Hon ägde en uppsjö av exempel på urspårade, spritindränkta liv på bruket.
Musikborgen Valhalla i Sandviken
Alkoholen kom tidigt in i mitt liv.
En av mina bästa kompisar var diabetiker, förskrevs utvärtes sprit, så brännande stark att håret reste sig, om än utblandad med sockerfri läsk, förskräckligt äckligt bara förnamnet.
Läkaren som förskrev anade oråd, tillsatte kräkmedel, jag glömmer aldrig en höstafton utanför den legendariska musikborgen Valhalla i Sandviken under en skoldans med Lee Kings på scenen, trodde jag skulle dö.
Storfräsare
Som solosångare i rockbandet Two Good Reasons var förstås drogerna ett måste.
Man ville ju vara som de stora grabbarna.
Keith Richards och de andra storfräsarna.
Men det stannade vid hasch, inga stora mängder.
Desto mer alkohol.
Scenskräcken vek undan, slappnade av och sjöng som en gud.
Minns gig när jag var så ända in i arslet bra, för att travestera Lars Molins farsa, tyckte jag själv.
En spelning i Fagersta, när jag bara var så kanon, helt outstanding.
Enligt egen uppfattning.
När vi skulle lira förband till Jimi Hendrix på Jernvallen i Staden utan nåd hade vi dyrt och heligt lovat vår manager att vara nyktra, bakom oss ett par spelningar när det spårat ur.
Annars skulle han bryta samarbetet med oss.
Minns det som en katastrofspelning, inför mycket stor publik, på läktaren fanns den kvinna som skulle bli min första hustru.
Stumt och dött från första ackordet.
Vi var inte där.
Längre fram i livet kom jag i kontakt med Minnesotamodellen och de tolv stegen.
Rabblandet.
Man får ta sig ett återfall, som modellen lovar.
Man är ju sjuk.
AA alkoholistens motsvarighet till den sockersjukes insulin.
Säger man också.
Och man blir aldrig frisk.
Så inget konstigt om man tar sig ett återfall.
Man kan med modellens hjälp leva ett helt liv i självbedrägeri.
Utan att bli nykter.
- Dålig karaktär.
Skulle morsan sagt.
Vilket ursäktande struntprat!
Syftar inte på morsan, utan på modellen.
Livet är svårt, vem förnekar det, jag har själv haft mycket svårt att leva vardagsliv.
Då fanns alkoholen.
Handen på hjärtat.
Roligare vara full än nykter, varför sticka under stol med det.
Men man kan inte vara full jämt.
I glada grabbars lag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar