Har jag börjat falla för Toulouse?

Toulouse visar sitt ansikte


First catch is the deepest.

Berlin, Berlin nur du allein.
Berlin blev jag ohjälpligt förälskad i från allra första skälvande, tvivlande ögonblicket.
Sedan övergick det i kärlek, och det tills döden skiljer oss åt.
Sedan får vi se.

Europas hjärta.
En stad som överträffade mycket högt ställda förväntningar efter all mytbildning 
och allt jag hört om den. 
Och jag som brukar vara så kritisk, redan på förhand. 

Valencia och jag blev aldrig ömma med varandra.
Trots att jag gick på fotboll där.
Bjöds på middag hemma hos Jocke Björklund, 
underhöll med historier om spelare han lirat med.
Mellan mig och Madrid har ett visst tycke börjat uppstå, 
efter att vi inledningsvis varit kyliga och avmätta mot varandra.

Stockholm, den lilla storstaden med storstadskomplex som någon muttrade, 
undviker jag. 
Om jag inte ska sammanstråla med min vän Astrologen 
och reda ut hur vi ska se på den samtid som allt mörkare tornar upp sig.
Göteborg har sedan många år knipit mitt hjärta, 
men kanske ett Göteborg som inte längre finns.

Lidköping by the Vänern.
Kärlek. 















En riktig bokhandel i Toulouse



Toulouse, där min yngsta dotter gästforskar vid medicinska fakulteten 
och rör sig som fisken i vattnet, 
hade jag inga direkta förväntningar på.
Någon sa att staden mest är känd för att man byggde Airbus där.
En fabriksstad.

La France...



Jag har kommit tycka mycket om Toulouse, "den rosa staden".
Stad som gjord att flanera i och för exkursioner.
Kafésittande. 
En behaglig atmosfär, finner inget bättre ord.

Be mig inte förklara varför vissa städer drar mig till sig, andra icke.
Det väcker inte den slumrande förklaringsterroristen i mig. 
Det monster som de disciplinerande åren i akademin avlade fram.
Jag nöjer mig med att säga: det bara är så.
Om det man inte vill argumentera, kan man tiga. 

Kanske har jag börjat falla för Toulouse.

http://www.bokus.com/bok/9789197903554/mina-delade-stader/