Även Arpi kan bli tjatig

https://www.svd.se/tankeviruset-som-infekterar-vastvarlden

Ännu en gång den flitige Ivar Arpi (bilden) i Svenskan. En omistlig röst i det vulgariserade, offentliga samtalet i Sverige. Han vägrar ihärdigt att jama med i den alltmer antiintellektuella, affektionsladdade kören som tar sig otrevliga, mobbliknande uttryck i sociala medier. 

Och det stannar inte därvid. Deplattformeing är ett ord som vi numera lärt oss vad det betyder. När det strävas efter att tysta oliktänkande. Frånta dem yttrandeplats. 

De goda, som de själva uppfattar sig, uppvaktar därtill arbetsgivare för att beröva de, enligt de goda, misshagliga individerna deras utkomst. Siktar på att de skall förses med yrkesförbud. De goda stoppar föreläsningar. En av dem som råkat ut för detta Kajsa Ekis Ekman.

Agerar repressivt, jagar med munkavle och bannbulla, gör även de som kalla sig "vänster" och anser sig "progressiva". 

Glöm yttrande- och åsiktsfrihet! Fråga dig själv vad som är "rätt" och "korrekt". Känn efter vart opinionsvinden för dagen blåser. Var försiktig med dina ord. Men det gäller inte alla.

En sådan som Henrik Schyfferts sambo, jag minns inte hennes namn men det spelar mindre roll, kan ostraffat vräka ur sig ”kukhuvud” och annat vackert om Alexander Bard. Efter att han hade uttalat sig ”oförlåtligt” om att alla borde försörja sig själva och stå på egna ben. 

Även människor med svart hud. Självklart, kunde det tyckas. I arbetslinjens Sverige. Och där det heter från socialdemokraterna: Gör din plikt, kräv din rätt. Men inte självklart för Schyfferts sambo. Och hennes gelikar. Bard är ett kukhuvud och en rasist. Allt som behöver sägas.

Alla försök till kritisk granskning och ett meningsfullt samtal blockeras. Häxjakt och verbal 

stenkastning ersätter argument och dialog. Det blir alltmer olidligt att leva som en tänkande varelse i Sverige.

Så Arpi behövs. Absolut. Tack för honom. Men även den bäste kan bli tjatig och onyanserad. När han använder termen ”postmodernism” på ett svepande sätt. Och drar med många namn i det grovmaskiga nätet. Som enligt Arpi skadar och bör undvikas. "Tankevirus", skriver han.

En av dessa fransmannen Michel Foucault. Inte skulle jag kalla honom ”postmodernist”. Foucault som, inspirerad av Nietzsche, skrivit om disciplinering. Historiskt studerat hur disciplineringen som fenomen utvecklats. Mot ökad självdisciplinering. Skarpsinnig analys.

Det kan appliceras på dagens Sverige med dess totalitära tendenser. Människor rädda att förlora anseende och anställning lägger band på sig själva, blir sina egna övervakare. 

Nämnas måste också Foucaults sätt att analysera diskurser. Begreppet betecknar det fenomenet att vi anammar en social ordning och blir en bärande del av densamma utan att vara medvetna om det. Den smyger sig liksom på oss. 

Läs Foucault! Och Arpi, förstås!