Två främlingar klev ur bilen

Ståupparen:

- Någon i publiken från Torsåker?

En person räcker upp handen.

- Då är vi släkt.

Fredagsmiddag på Gästis i Torsåker i Gästrikland. Efter en snilleblixt. Måste hitta på något nytt matställe att ta oss till. Som vi aldrig förut frekventerat. 

Nationsarresten har snart förvandlat oss till experter på denna region. Det känns som om vi varit överallt och botaniserat. Det känns också som att jag kan den här regionen nu. 

Berlin! Danmark. När kan jag packa trunken? Den förra håller dörren öppen. Karantänen borttagen för inresande. Det senare landet lider av svår pandemineuros med blågula förtecken. Agerar förvirrat och motsägelsefullt.

I Torsåker, runt fem mil från Gefle, återfinns Elov Perssons kråkslott. Han som tecknade Kronblom. Jag tror att Perssons barn tagit över efter fadern, låtit Kronblom fortleva. 

Denne avslappnade Kronblom som helst intar viloläge på kökssoffan, kan inte stava till "utmattningsdepression". Och det ser så himla skönt ut! 

En apart figur i blåställens fabriksland. Där man obönhörligt förväntats göra sin plikt - arbetslinjens påbud. Den som icke arbetar, skall icke äta. Kronblom, att varna för: - Du sköter dig väl och hugger i! Du är väl inte som Kronblom!

Från Torsåker härstammade författaren Per Agne Erkelius. Nuförtiden litar jag inte på mitt minne som förut. Mitt inre, välfyllda referensbibliotek inte längre lika tillgängligt. Men jag har ingen lust att googla för att säkerställa hans bakgrund. 

Jag tror dock bestämt att hans far var fotograf i Torsåker och att Erkelius har skrivit en läsvärd bok om honom. 

När jag bokat bord, satte genast min som alltid livliga fantasi igång och producerade orosbilder målade med de grövsta fördomar om lantisar och rednecks. Hur klär vi oss? Kommer de att märka att vi är utombys? Herrskap från Gävle? 

Min mammas morfar Edvard lämnade aldrig Sandviken. Tillfrågades en dag av en nyfiken arbetskamrat som inte kunde hålla sig längre: - Ska du inte åka in till Gävle och titta?

- Vad ska jag dit och göra?

När vi jagar upp oss inför aftonen där ute på landsbygden, fjärran urbanitetens neonljus och skyltfönster, är det lite som den där filmen med Spencer Tracy, om främlingen som klev av tåget. Rakt in i ett hotfullt fiendeland.

Kommer det alkoholindränkta sorlet att avstanna när vi stegar in på gästgivaregården, blickarna riktas likt vassa pilar mot oss? "Vad har dom där här att göra? Är dom såna där avståndskontrollanter?"

Nå, allt blev till största belåtenhet. Vänligt bemötande. God mat, ordentliga portioner som mättar. Rimliga priser. Lokaler med atmosfär. Kul drinklista med namn som "Åstjärns Pikkalurven". Inget för Stureplansjollpettrarna. 

På hemväg får jag för mig att Anders Eklund, detta monster i människohamn, hade något slags koppling till Torsåker. Googla? Nä, jag släpper det.