Änglaborgen (Canzone)

Sent om natten landar inga änglar 

på Castel Sant´Angelo

Varifrån skulle de komma,

det kan jag inte förstå

Människor plågas varje dag

trots alla änglaborgar

Utslitna kvinnor bär kastanjer

i gamla trasiga korgar

Präster ilar fram

i svartklätt förräderi

Där andra ser gudars vittnen,

ser jag endast bedrägeri

Barn gråter efter vatten,

vuxna underkastar sig vuxnas makt

De inbilska kysser en fana,

jag mår illa av förakt

De intellektuella analyserar

fångna i historiens trål

Fascisterna lyfter sin fackla

att tända nästa bokbål

Djävulen måste firas,

ty inte har han dött

Bödlarnas blod blandas,

ett skålpund blått, ett rött

Poeter lånar rikas guld

och inhöstar meriter

Följer estetiska modeväxlingar

likt ombytliga transvestiter

Bourgeoisin går till teatern,

konstnärer målar för kritik

Under stjärnorna inget nytt,

l´ancien régime dikterar sin politik

De fattiga böjer sitt huvud,

knyter näven i sin ficka

Var är nu den allsmäktige sonen

som gevär och kulor borde skicka?

Tandlösa framstår ni predikanter,

om ni så heter Matteus eller Lukas!

Ni deltar i det smutsiga spel

där äkta lärjungar förbrukas

Varm lämnar älskaren kärleksbädden,

kärlek han trodde han vann

Kvinnan kastar honom en kyss,

tänker redan på en ann´

Utstuderade i lekandet

av den gamla leken

Repar upp beprövade ord,

glömmer ärren och smäleken

Kejsarna har flyttat ut,

övergivit Castel Sant´Angelo

Andra herrar vid makten,

varför ropa efter änglar då?

Inte blir något bättre

för att taburetter skiftar bak

Sammansvärjningen fortsätter

längst in i undanskymda gemak

Medborgaren är föraktad,

reducerad till en i massan

Enkelrum och flaggning väntar

den som skymfar statskassan

Sent om natten landar inga änglar

på Castel Sant´Angelo

Himlen må vara vacker,

tom är den ändå

Den som hör änglar landa,

vägrar envist att förstå

Drömmer han om den sista borgen,

tusenårsrikets väldiga chateau?

Bild: Castel Sant´Angelo i Rom.