en varelse fylld av galanteri?
En människa som alla andra
lika bunden, lika fri
Jag såg ej mitt ansikte
Vem var jag egentligen,
vet kanske ni?
Orkanen ser ej sitt eget öga,
måsen ej sin vilda flykt
Jag levde i frånvaro och längtan,
många sa att jag var förryckt
Jag levde en gåta,
den levde genom mig
Det finns inga trygga svar
som låter bli att förbrylla dig
Barnet föds till ovisshet,
jag vrålade rakt ut mitt NEJ
Jag skådade ej framåt
I en mening var jag retroaktiv
Vägrade att kyssa helgonets fot,
underkasta mig gudars direktiv
I envis vägran att överse
kallades jag av Makten destruktiv
Den blinde drömmer sin dröm
bortom det synligas gräns
Sorgen klär dig i kyla
men dess fingrar bränns
Den som aldrig varit älskad
vet ändå hur kärleken känns
Stjärnor tänds i seklets natt,
livet pulserar nära döden
Människor söker varandra,
utslocknandet jagar glöden
Jag förkastade marknadens priser,
de saluförda sa jag valde nöden
Orkanen ser ej sitt eget öga,
måsen ej sin vilda flykt
Jag vägrade att leva mitt liv enkelt,
säger ni nu: han var förryckt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar