fredag 24 juli 2020

Fallet Gunnar Sandelin















Karl Marx drev kategoriskt tesen i sin samhällsteori att överbyggnaden, som han kallade det, speglar det han benämnde basen. Viktigaste förklaringsfaktorn, den tyngsta byggstenen i hans samhällsanalys utgör denna bas: närmast produktionsförhållandena. 

Överbyggnaden, dit vi kan räkna idéer och värderingar, utgör ingen egen, suverän instans.  Den kan i och för sig äga en relativ autonomi, men den beroende relationen till basen är obrytbar. Den senare determinerar ytterst vad som sker i överbyggnaden.


Om vi för tydlighetens skull lånar Marx dualistiska uppdelning i bas och överbyggnad men översätter och tillämpar resonemanget på dagens Sverige. Vad kan vi fylla termerna med för innehåll? 


Till att börja med identifiera vilken betydelse som kan inläggas i basen, den samhällsutvecklingen avgörande. Vilket i detta fall inte är produktionsförhållandena. 


Jag är medveten om att mitt påstående - en arbetshypotes - inte är självklart, utan kan diskuteras. Säkert skulle mer än en lyfta fram ekonomin - och i dess spår socioekonomiska villkor. Vänsterpartister brukar ensidigt fokusera på det senare. 


Vi kan konstatera en starkt förändrad befolkningssammansättning. Däri ett radikalt ökande inslag av utifrån kommande. Alltfler muslimer som permanent befinner sig på svensk mark. Tendens till islamisering med kvinnoförtryck, våldshyllningar, sharialagar och moskéer.


Heterogenitet ersätter det homogena Sverige som jag och många andra med mig växte upp i. Parallellsamhällen har etablerat sig. Främmande, fientliga livsformer och hedersbegrepp söker utmanövrera de hävdvunna svenska.


Vilken överbyggnad svarar mot, "speglar", denna samhällsbas? Flitigt förekommande termer som värdegrund, rasifiering, etnicitetidentitet och representativitet blir i det, av Marx influerade, dualistiska perspektivet högst förklarliga.


 De kunde inte finnas utan sin bas. De dyker inte upp ur tomma intet. De behöver sin sociologiska mylla för att frodas.


Kortfattat kan man, därefter, sammanfatta vad som hänt i överbyggnaden, det vill säga den allvarligaste konsekvensen: Det offentliga samtalets avsked till argument och dialog. Ställningstaganden och positionering är vad som gäller. 


Man är för eller mot. Emotioner i stället för intellektualitet. Hets i stället för reflektion.


Häxjakt och mobbfasoner i sociala medier. Fenomenet deplattformering förekommer. Ett annat ord för yrkesförbud. Ett fenomen vi förknippar med totalitära samhällssystem.


Att försöka föra ett i ordets bästa mening förnuftigt samtal, där det lyssnas och sansat övervägs, blir omöjligt. Samtalet vulgariseras, förfulas och förvandlas till ett icke-samtal. De talande exemplen kan mångfaldigas.


Inom företagsekonomin använder man som metod case studies. Fallstudier för att illustrera teoretiska resonemang. Eller för att konkretisera och belysa. Man borrar sig ned i det enskilda fallet för att utvinna betydelser. 


Journalisten Gunnar Sandelin (bilden) har jag känt sedan 90-talet när han tecknade ett porträtt av mig inför att jag skulle medverka som krönikör i dåvande SSR-tidningen


Sandelins gärning som journalist har präglats av ett idogt sanningssökande. Noggrannhet. Faktaunderbyggnad. Källkritik. Han gjort det som andra journalister inte gjort. Men som de naturligtvis borde ha gjort i stället för att uppträda som megafoner och ideologiproducenter. 


Sandelin har utgjort det stora undantaget bland journalister. De andra har agerat som maktens pipor och samhällsbärare. Tjänat det bestående. Icke minst SVT, statstelevisionen. Därigenom har en offentlig lögn odlats, verkligheten fördunklats. Tilltron till medierna har underminerats. 


Kritiskt, nota bene alltid med ordentligt på fötterna, har Sandelin granskat den förda migrationspolitiken med dess förödande implikationer. Sandelin måste därvidlag lyftas fram som ett journalistiskt föredöme. 


För detta har han, paradoxalt som det kunde tyckas, tvingats betala ett mycket högt pris. Svartlistats. Förtalats. Det har ljugits om honom. Han har förlorat vänner som i sin feghet vänt honom ryggen. Han har fungerat som det dåliga samvetet som inte låtit sig tystas. 


Sandelin kan liknas vid stenen i den glappande blågula skon. 


Han kan användas just som ett case som berättar mycket om, avslöjar vad som hände i överbyggnaden i vårt land. Genom Sandelin blir den förskjutning som skett i det offentliga samtalet begriplig. En förskjutning som skadar demokratin och rättssamhället. 


I september mottager han i København det danska Trykkefrihedsselskabets Sappho-pris. Ett pris som utdelas till de få som offentligt och modigt försvarar tryck- och yttrandefriheten. (En tidigare pristagare Lars Vilks.) 


Det kunde inte finnas en värdigare pristagare. Sträck på dig, Gunnar!

5 kommentarer:

  1. Gissningsvis beror svenska demokraturtendenser på att liberala eliter vill kratta grusgången för EU-staten med skenparlament & följsamma lydmedier: att gradvis försöka vänja av fölket med kritiska frågor, politiskt ansvar, debatt & demokrati.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Avintellektualisering gagnar undersåteriet.

      Radera
  2. Ja, hetrogeniseringen är en realitet. Vi har olika synsätt bl a för att jag bor på landet och lever mitt villaliv med trädgård, växthus, kamin och egen bastu. Islamisering och kvinnoförtryck är långt bort även om det geografiskt bara är några mil bort. Å andra sidan växte jag upp med raggargäng som dödade varandra på de mest vulgära sätt, t ex genom dränkning i oljetunna. Det sexuella tvånget och porren och annat skit. Det främmande må vara främmande och det onda är är ont, men jag är väl lite lite fatalistiskt lagt och anser nog att det i förlängningen jämnar ut sig. Jag har svårt att se att det onda som kommer hit är så värst mycket ondare än det onda vi själva åstadkommer.
    Men varför släppa in annat främmande ont, än allt vi själva åstadkommer. Det är väl kärnfrågan? Enkelt! I min värld. Svenskarna är det folk som per capita tjänar mest i världen på krig och terrorism. Nyligen håvade Saab in nya avtal för några miljarder på affärer med USA och Förenade arabemiraten. Så. Dels blir invandringen ett straff för oss. Dels blir den hjälp till några som flyr svenska vapen.
    Vi kan aldrig koppla bort migrationspolitiken från vapenexporten och vår nuvarande utrikespolitiska policy. Enligt min moral, vill säga...

    SvaraRadera
  3. Jag glömde en viktig detalj. Internet har gett mig tillgång till dina tankar. Men det medverkar också till att Sverige spricker. I minst lika hög utsträckning som migrationen, skulle jag tro. När något som t ex Clinton vs Trump delar folk och elit, arbetsplatser och föreningskamrater, ja då är något allvarligt fel.

    På lite sikt tror jag att att invandringen kan bli en motvikt mot både pissliberalism och elitismens totalitära värdegrund. Syntes. Eller (naiv) förhoppning.

    SvaraRadera
  4. Viktiga tankar som måste ventileras och debatteras.

    SvaraRadera