söndag 5 mars 2017

Socialdemokratin är stendöd













Min mor växte upp på Bruket i Sandviken, föddes in i den socialdemokratiska arbetarrörelsen. Socialdemokratin var mer än ett politiskt parti, det var en livsstil som genomsyrade vardagen, såsom också Jan Lindhagen och Macke Nilsson beskrev det i Hotet mot arbetarrörelsen. Hotet ansåg de, till skillnad från Robert Michels och andra oligarkiteoretiker, inte ligga i centraliseringen, att topparna maktfullkomligt skulle ta över och järnhårt toppstyra, enbart se till egenintresset och därmed förflacka det stolta, röda arvet. 

Utan hotet låg i samhällsutvecklingen som sådan, vardagen skulle, enligt Lindhagen och Nilsson, komma att avpolitiseras och socialdemokratin tappa sitt grepp över dem som befolkade den. Genom välfärdsreformer och jämlikhetssträvanden riskerade människor få det så bra, att socialdemokratins legitimeringsgrund skulle urholkas, socialdemokraternas värsta fiender var således de själva, de var rörelsens dödgrävare, kanske utan att förstå det själva. Lägg till uppbrytningen av brukssamhällenas heterogenitet och konformitet, den mentala basen för S.

Tesen förtjänar att kritiskt diskuteras. Själv lutar jag åt Michels förklaringsmodell, att det krassa egenintresset, och den frestande doften från köttgrytorna, utgör en drivkraft, men det oavsett partifärg. Även om den inte ger hela sanningen. 

För mamma, som gick i 1 maj-tåg tills sjukdomen omöjliggjorde det, utgjorde politikerna auktoriteter, något att se upp till, de var moraliskt annorlunda och förebilder, högre stående, en elit. Men inte materiellt, de fick inte skaffa sig några egna fördelar, gagna sig själva. Politiken var inget yrke eller någon karriär, det var ett hedersamt uppdrag.

Mamma hann dö före Göran Persson, Mona Sahlin och de andra skrupelfria typerna, slapp uppleva förfallet och ljugandet, berikandet av sig själv med hjälp av offentliga medel. Sannolikt skulle hon vända sig i graven, om hon kunde bevittna de cyniska turerna, och hon skulle säga, som hon brukade: Man gör bara inte så! Utan vidare spisning.

Mammas socialdemokrati är död, stendöd.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar