Nu tigger även vita

Denna gång observerar jag från bilfönstret något jag aldrig tidigare tvingats uppleva i Durban. Vita människor som tigger när vi stannar till vid rödljus. Återkommande, inte bara något isolerat fall som låter sig avfärdas. Jag reagerar starkast på en ung vit kvinna med trött och slitet ansikte, stort plakat i händerna som avslöjar svår sjukdom, fattigdom och flera barn att försörja, utan att ha någon inkomst. Jag vill inte tro att det är fejk. 

Jag brukar aldrig ge någonting till tiggare. Av princip. Men denna gång svårt att låta bli. Men man behöver se upp, inte vara alltför svenskt blåögd. Bakom svarta barn som tigger och bevekar ens hjärta kan det dölja sig skrupelfria vuxna som tvingar dem att göra det och sedan lägger beslag på slantarna. 

I Sverige ger jag av princip aldrig pengar till tiggarna med sina pappersmuggar utanför butikerna. Inga svenskar, vad jag vet, åtminstone inte i min hemstad. Människor från fattigländer som Rumänien och Bulgarien i öst. Fattigländer med korrupta regimer. Miljarder i bidrag från EU, till vilken nytta? 

Min vän Hasse har för sin del med bestörtning reagerat på helt vanliga svenskar som tigger i Stockholm. Inga missbrukare. Ett nytt och störande inslag i stadsbilden.

Man kan inte låta bli att tänka på alla fattigpensionärer som Göran Persson och hans cyniska anhang med berått mod, inbilla mig inte att det kommit som en överraskning för dem, skapat. Samtidigt som han och hans gelikar skott sig själva och fixat feta pensioner. En släkting till mig, tidigare statsanställd och som hade gjort rätt för sig och mer därtill hela sitt liv utan att ligga någon till last, måste ta av sina futtiga besparingar för att dryga ut månadspengen när hon blev änka.

Bland fattigpensionärerna återfinns som vi vet framförallt kvinnorna. Vad gör då den feministiska regeringen? Som den självbelåtet, och förpliktigande, kallar sig. Ingenting. Vad gör Sjöstedt och Vänstern? Ingenting. Samma skrot och korn. Låtsas som om de bryr sig, slår dunster i ögonen på oss och hattar med en hundralapp hit och dit. Om vi, folket, ändå kunde sluta låta oss bedragas och i stället kollektivt revoltera!  

Vad gör ANC i Sydafrika? Den korrupte Zuma? (Ovan)  Ingenting för att minska klassklyftorna. Det är ju värre än någonsin i det land som kunde vara paradiset på jorden. De fagra löftena från ANC innan de kom till makten betydde noll och ingenting. Glädjande nog försvagas nu legitimiteten för ANC. Kanske kan något radikalt börja hända. Men jag är tveksam. Om jag ska vara ärlig. 

Dessa de mycket fattiga, dem gör det mig ont att se. Aldrig ett bröd från Frälsningsarmén. Aldrig ett ord från Clarté. Nils Ferlin. Den illusionslöse. Genomskådaren.