Vänsterpartisten och riksdagskvinnan Rossana Dinamarca har polisanmält frilansjournalisten Katerina Janouch för förtal. Efter att den senare twittrat och på Facebook skrivit, enligt Dinamarca, misshagliga saker om henne. Allt om detta går att hitta på nätet, för den som vill försöka sätta sig in i sakfrågan som nu skyms av en uppiskad stämning. Janouch har bett Dinamarca om ursäkt, men det räcker inte. Dinamarcas juridiska ombud, Claes Borgström, menar att om man uttryckt sig på ett sådant sätt att det kan väcka ringaktning i andras ögon, då är det förtal. Enligt gällande lag.
Jag ser detta som havande med farliga implikationer. Uppenbar risk för gummiparagraf. Och risk för att makthavarna, om Dinamarca skall räknas till dem lämnar jag därhän, kan använda detta till sin fördel. Enskild lag riskerar ta över gentemot den grundlag som skall skydda yttrande- och åsiktsfriheten. Om jag utnyttjar denna vad jag uppfattar som min grundlagsfästa rätt, riskerar jag bli åtalad.
När vågar jag i så fall yttra mig, när riskerar jag bli åtalad? Vad blir möjligt att uttrycka? Och hur? Vågar jag dra på? Vara burdus? Grotesk? Oförskämd? Helgar ändamålet medlen?
Låt säga att jag i min blogg i satirisk och uppförstorad form framställer Göran Persson som en maktfullkomlig tjocksmock? Det kan ju väcka ringaktning i andras ögon. Om jag kallar chefer för dumhuvuden, det kan ju också väcka ringaktning i andras ögon. Kanske främst andra chefers.
Vi kommer samtidigt in på den viktiga frågan om vem som är ansvarig utgivare när det gäller sociala medier. När Rolf Börjlind anmäldes för sin beryktade satir om Torbjörn Fälldin i Aftonbladet var rättsläget tämligen klart. Men vad med sociala medier?
Det offentliga samtalet förgiftas, möjligheten att lyfta enskilda fall till en principnivå, öppet och ogarderat reflektera. I spåren av fallet Dinamarca har hatarna vaknat, i vanlig ordning spårat ur med sexuella och rasistiska påhopp. De som försvarar Dinamarca har å sin sida ryckt ut, i vanlig ordning affektivt och intellektuellt förblindat. Samtalet blockeras, bort alla argument. Bort kallt huvud och förnuft. Dräm till, bara!
Att intaga något slags tredje ståndpunkt och försöka reda ut hur det egentligen förhåller sig blir omöjligt. Om det så rör Dinamarca, migration, försvarsministern eller något annat. Vi har hamnat i ett konfrontativt samhällstillstånd som verkar trappas upp eller konsolideras. Antingen är du för eller mot. Med en mobb på båda sidor, ständigt beredd att rycka ut.
De intellektuella sviker, de vågar inte utföra sitt hävdvunna uppdrag: vara kritiska och granskande, ställa sig bortom för och mot. De universitetsanställda ser nogsamt och försiktigt till att placera sig på rätt värdegrund. Och att använda rätt ord, de påbjudna. De politiskt och ideologiskt korrekta. Värdegrund blir viktigare än vetenskaplig sådan. Självcensur, även hos journalister, normaltillstånd.
Jag bibringas den obehagliga känslan av att Sverige befinner sig i ett tryckkokarläge. Frustrationen bland människor i gemen är tillbakahållen. Man vågar inte säga vad man tycker, eller vad man ser. För då riskerar man att locka fram mobben. Man lägger band på sig. Rätt vad det är så brister det. Våldet är snubblande nära. Samhället lever farligt, det brister av aggressiva och oförsonliga motsättningar.
Tilläggas kan att Janouch förlorat uppdrag på grund av denna affär, en av hennes uppdragsgivare fick kalla fötter och agerade snabbt, rädd att förlora anseende och pengar. Med andra ord kan vi till Sveriges föga hedrande meritlista lägga att vi även har yrkesförbud. Som i gamla DDR. Men där fanns ju inte något sådant som yrkesförbud, inte enligt makthavarna. (I filmen De andras liv illustreras detta på ett tydligt sätt.) Inte heller här. Nyspråket träder effektfullt in. Osökt går tanken till den tyske lingvisten Victor Klemperer som studerade det maskerande språkbruket i det totalitära Tredje Riket. Den offentliga lögnen upprätthållande, med bestraffning av den som rispade densamma.
Jag känner mig djupt bekymrad som medborgare och fri skriftställare. För att uttrycka det milt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar