Allra första kursen på Upsala universitet för unge herr Ekstrands del rubricerades statistik. Ett villkor för att få läsa sociologi som jag på högst osäker grund bestämt mig för att ägna mig åt. Ett ämne jag inte visste ett skvatt om.
Valde det efter att en bekant rekommenderat det med lovande ord. Planen fram till dess att läsa litteraturhistoria. Men den övergavs tills vidare.
Undervisningen i statistik hölls i lokaler som sedan många år inhyser en körskola. Min yngsta dotter har sina körlektioner där. Själv körde jag upp som privatist. Vet inte om man kan göra så numera. Kuggades första gången. Lånat syrrans gamla blå folka som jag inte behärskade.
Lokaler snett mitt emot antikvariatet Röda Rummet som uppenbarligen håller ut i dessa digitaliseringens alfabetiseringstider. Jag vågar skriva "alfabetiseringstider" efter alarmerande rapporter i aviserna om att studenterna slutat läsa böcker. Sysslar hellre med "sociala medier".
Nå, några gamla, övervintrande rödskägg typ undertecknad är väl fortfarande vid liv. Och försäljning kan ju också ske på nätet. I fönstret skyltas med vänsterlitteratur. Jag brukar stanna till på väg upp till Carolina Rediviva och glana in.
Nostalgi smyger sig på. Minnet av "68". Härliga tider! För mig utomordentligt personlighetsutvecklande. Gud, vad jag läste!
Röda Rummet och körskolan med adress Dragarbrunnsgatan. Vem hör väl inte i samma ögonblick den klämmiga dängan Gun från Dragarbrunn? Med snillrika, ordvrängande Upsalasonen Owe Thörnqvists fyndiga text.
Om grabbarna som förälskade sig i servitrisen på kondiset. Käkade mazariner och wienerbröd så de kärlekskranka sprack. I väggen sa det smack. Ordgeniet Thörnqvist snudd på att Skogmanrimma där.
Inte var statistikkursen rolig! Inte heller de kurser i vetenskaplig metod jag sedermera genomgick under min utbildning. Urtrista böcker. "Kokböcker" om "hur man gör". Och måste göra för att det skall förtjänas att rubriceras "vetenskap". Enligt fyrkantiga ordningsmän.
En bok ihopskruvad av en som jag, nog är livet bra könstigt, blev kollega med. En vissen figur. Rakt igenom. Som prefekt, ett slags avdelningsföreträdare på den tiden, oduglig. Kanske bättre säga "arbetsmiljöfara". Framkallade olust hos medarbetarna med sin ledaroförmåga.
Milda maränger! Som de utbrister i Kalle Anka där aldrig en svordom uttalas. Jag kom att undervisa i vetenskaplig metod. Och handleda uppsatser. Många genom årens lopp. Försökte inspirera studenter att skriva "utanför boxen". Ibland lyckades det. Då skojigt att hålla på.
Önskar att boken funnits. Och som nu ges ut på uppdrag av Bokförlaget Bokvind. Se fotnot.
Vem läser? Det är en empirisk fråga, för att låta akademisk. Men nog är den bra mycket roligare än kokböckerna. Annars lovar jag att käka upp min basker inköpt i baskiska Hendaye!
Foto: Antikvariatet Röda Rummet i Upsala
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar