Om man som undertecknad växte upp i den lilla staden i skuggan av det stora Verket, vet man redan från skrangliga barnsben vad ett ord som "händig" betyder i det lokala sammanhanget. Nota bene, att vara händig är inte att vara praktiskt lagd - som annorstädes i det avlånga riket.
Fördömelsens ord som "taj" och "jollig" kan även undertecknad använda på ett för en infödd korrekt sätt. Ränderna går aldrig ur, som zebran sa.
I morgon-tv satt häromdagen under en direktsändning en vildskäggig figur, det har gått mode i att svenska män nuförtiden ska se ut som Rasputin, som titulerade sig "varumärkesbyggare".
Han lät mäkta belåten när han bredde ut sig om detta sitt värv. Rena manspreading.
Inga kritiska frågor från programledaren, förstås. Trevlig måste atmosfären i studion vara, har tv-bolagen fått för sig. Gärna fnissig och tramsig. De på TV4, med den evige gamängen Steffo Törnquist i spetsen, är oslagbara i denna gren.
Sandviksuttrycket "jollig" kan utan tvekan appliceras här. Vad är det här med "varumärken" för satans joll! Till och med "personal branding" yras det om. Vi har upphört att vara individer, vi är "varumärken". Och har att sälja oss på en marknad.
Det finns dem som försörjer sig på att lära ut, hur fasen man nu gör det, hur du "varumärkesbygger". Ideologiska korsfarare, maktens apolegeter, nyttiga idioter.
Pluring gör de, och inte så litet heller om jag förstått saken rätt, genom att ägna sig åt denna skenverksamhet.
Korkade, snarare cyniska, de som är villiga att betala för dylik mumbojumbo. Istället för att ägna sig åt arbetsmiljön och viktiga saker så "varumärkesbygger" företagsledningar.
Kanske är kostnaden avdragsgill på skatten. Och kul att frottera sig med ytans konsulter.
Allt går att att prissätta, allt är till salu. Närmast som av en tillfällighet, om dylika finns, ramlar jag över och fastnar i en rolig bok i pdf-format av en herre vid namn C-J Charpentier. Jag är förtrogen med hans namn sedan tidigare, utan att omedelbart kunna svara på hur.
Nå, boken heter Stalins öra och handlar om en, åtminstone för alla östberlinare, välkänd gata: Frankfurter Allé. Den har jag betrampat utan att vara så insatt, nej inte på långa vägar (sic!), i dess brokiga historia såsom Charpentier.
Han har specialstuderat den, grävt (sic!) sig ner, ägnat den många timmar.
Det sjuder av detaljer, som läsare blir man, om än förtjust, nästan andfådd av att insupa denna gatans antropologi. Alla namn, som vart och ett bär på en mer eller mindre dramatisk berättelse. Författare på min favoritlista har bott här. Döblin. Fallada. Marx.
Kulturhistorisk förtjänar Charpentiers imponerande och allmänbildande insats att betecknas. Ett hästarbete. Om han inte redan är det, gör honom till hedersmedborgare i Berlin, förse honom med stadens nycklar.
Nå, i en substantiell mening. Med orden i sin hand har han dem redan.
Östberlin har genomgått en mycket stor förändring, nära jag skrev försämring och då syftande på den speciella atmosfären, efter die Wende. Ett annat ansikte än det tidigare grå och ruffiga visar sig mot världen.
Inte minst har gator bytt namn, så till den grad att taxichaufförerna började protestera.
Hur hitta? Mein Gott. Och det lär inte vara över än. Många gator bär nämligen namn efter potentater, vars rykte visat sig minst sagt solkigt. Döp om! Retuschera historien!
Nå, det som klistrar sig fast vid läsning av Charpentier, varför boken heter som den gör uppmanar jag den nyfikne att själv finna ut, är fångandet av den ekonomiska rovdjursimperialism som härjar i Östberlin efter 1989.
I dess spår, förutsätts man ha vant att häva ur sig såpbubble-uttryck som "varumärke".
Kapitalismen är bra jollig - dess avarter. Om än skoninglös. Fråga östberlinarna. De, om några, vet besked. Därför väljer också många ossisar inte att säga die Wende, utan die Anschluss. "Nazismen har aldrig lämnat Berlin", som en historiker spontant undslapp sig.
Relationen mellan nazism och kapitalism? Det tar vi en annan gång, när skriftställaren är på humör.
PS. Undrar, förresten, om min vän Nina Lekander, med adress i Berlins östra del, läst boken.
Bilden på Stalin: Axess, bilden nedan omslaget till Stalins öra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar